Allmänningar - framtidens skogsbruk: om att äga skog som allmänning och ägandeformen som hållbart alternativ till det statliga ägandet av skog

Sammanfattning: Uppsatsen undersöker hållbarheten i att äga skog som allmänning och utforskar ägandeformen som alternativ till det statliga ägandet av skog. Det görs utifrån tesen att ett gemensamt ägande i form av allmänningar innebär en mer rättvis fördelning av resurser från skogsbruket och att ägandeformen skapar större möjlighet till ett ekonomiskt, socialt och politiskt inflytande i sitt lokala samhälle. Uppsatsen undersöker även den ekologiska hållbarhetsaspekten av att äga skog som allmänning. Det sker utifrån följande premisser: i vilken utsträckning skog avsätts för miljöhänsyn och vilken metod för skogsbruk som används. Som utgångspunkt ges en bakgrund till varför den biologiska mångfalden i skogarna är hotad samt en inblick i historiken kring den negativa landsbygdsutvecklingen som pågått i Norrland sedan 60-talet. Syftet är att ge en förståelse för problematiken som uppsatsen söker en lösning på. För att kunna avgöra hur allmänningen som ägandeform förhåller sig ur ett hållbarhetsperspektiv introduceras läsaren för begreppet hållbar utveckling. I kapitel 3 ges även insikt i vad ett hållbart skogsbruk innebär. Fjärde, femte och sjätte kapitlen syftar till att ge läsaren kunskap om lagstiftning och andra relevanta regleringar. Läsaren introduceras även till förvaltningen Orsa besparingsskog som är Sveriges näst största skogsallmänning samt till förvaltningen av det statligt ägda skogsbolaget Sveaskog. Uppsatsen avslutas med en diskussion om allmänningar som ett hållbart alternativ till statligt ägd skog. Ekologisk hållbarhet: Ägandeformerna regleras enligt samma miljölagstiftning och har liknande interna riktlinjer för miljöhänsyn. Trakthyggesbruk är den dominerande brukningsmetoden för båda skogsbruken. Sveaskog visar en något mer progressiv ställning då de på en liten areal prövar hyggesfria metoder. Orsa besparingsskog å sin sida undantar mer produktiv skogsmark från avverkning, procentuellt i förhållande till sitt markinnehav. Vilket kan tolkas som en större vilja att arbeta naturvårdande med sina skogar. Att allmänningarna har en lokal förvaltning kan i sig innebära bättre miljöhänsyn baserat på forskning om urfolks och lokalsamhällens betydelse för skyddet av biologisk mångfald. Ekonomisk hållbarhet: Vinst från allmänningsskog får inte delas ut kontant till delägarna utan måste enligt lag delas ut genom bidrag och lån eller till lokala utvecklingsprojekt. I och med sina investeringar och bidrag bidrar de till en positiv samhällsutvecklingen. Sett ur ett landsbygdsutvecklade perspektiv få allmänningen ses som ett hållbart alternativ till den statliga skogsförvaltningen. Social hållbarhet: Rätten och vikten av att delta i beslutsprocesser framgår av Riodeklarationen och Århuskonventionen. En allmänning är gemensamt ägd av de som äger fastighet med rätt till delaktighet i allmänningen. Om du är en av Orsa besparingsskogs 2 500 delägare kan du använda din rösträtt vid besparingsskogens allmänningsstämma. Lokalsamhället har inte möjlighet att rösta på Sveaskogs bolagsstämma. Sveaskog lyder däremot under något strängare samrådskrav i förhållande till renskötseln.