32 kap MB - ersättningsgilla skador och preskription

Sammanfattning: Denna uppsats behandlar vissa ämnesområden avseende reglerna om miljöskadestånd i 32 kap MB utifrån såväl ett deskriptivt som normativt perspektiv. I uppsatsens görs initialt en introduktion till ämnet och de relevanta bestämmelserna i MB tillsammans med hithörande praxis. I sammanhanget fokuseras främst på den orts- och allmänvanlighetsbedömning som domstolarna har att göra vid bedömning av miljöskadeståndsfrågor vid miljöstörningar. Domstolarna skall i de fall skadan inte orsakats genom uppsåt eller vårdslöshet avgöra vad en skadelidande skäligen bör tåla med hänsyn till störningarnas orts- och allmänvanlighet. Avvägningen görs med hänsyn till bl a samhällsnytta och typ av skada. I det följande avsnittet i uppsatsen behandlas de olika typer av skador som är skadeståndsgilla jämlikt 32 kap MB, d v s personskada, sakskada och ren förmögenhetsskada. Härvidlag diskuteras gränsdragningen mellan ekonomiska och ideella skador. Denna gränsdragningsproblematik visar sig särskilt tydligt vid marknadsvärdesskada och bruksvärdesskada. I avsnittet diskuteras vidare gränsdragningen mellan estetisk och psykisk skada. Härvid kan frågan ställas varför en kraftledning anses ful – är det för att vi vet att den kan medföra skadliga hälsoeffekter? Om Eiffeltornet hade varit starkt strömförande kanske detta inte hade ansetts vackert. Härefter avhandlas i uppsatsen preskriptionsinstitutets roll vid miljöskadestånd och främst olika spörsmål avseende preskriptionsfrister. Inledningsvis beskrivs preskriptionsinstitutets syften och hur preskriptionsinstitutet tillämpas vid miljöskador. I sammanhanget diskuteras hur skador som uppkommer mycket lång tid efter att den skadegörande handlingen hanteras och bör hanteras. Även vid dessa skador gäller den normala preskriptionstiden om tio år. Härvid diskuteras huruvida preskriptionstiden, i vart fall vid personskador, bör förlängas eftersom individens rättighet i detta avseende möjligen bör väga tyngre än t ex försäkringstekniska aspekter. Vidare tas frågeställningen upp i vilka fall som skadehandlingen bedöms eller bör bedömas som perdurerande respektive momentan. Härvid diskuteras, utifrån bl a MÖD 2005:21, att vad avser psykisk immission från kraftledning kan den bakomliggande skadehandlingen vara själva överförandet av el i ledningarna. Däremot är inte säkert att detsamma bör gälla för estetisk immission från kraftledning, beroende på hur man ser de bakomliggande orsakerna till den estetiska immissionen i enlighet med vad som beskrivs ovan.