Inkluderas alla barn i förskolans utbildning och undervisning?

Sammanfattning: Denna studie undersöker hur förskollärare uppfattar anpassningen av förskolan för barn i behov av särskilt stöd i undervisningen och om det främjar inkludering i förskoleutbildningen. Utgångspunkten är en kvalitativ forskningsansats, där datainsamlingsmetoden utgår från semistrukturerade intervjuer och från det sociokulturella perspektivet. Informanterna som medverkar i studien är förskollärare från fem olika förskolor. Deras deltagande ger studien en mångfald av perspektiv och erfarenheter från olika pedagogiska verksamheter. Den kvalitativa datan som har framkommit i studien har transkriberats, reducerats och tematiserats. Denna metod bidrar till en rikedom av insikter som resulterar till en fördjupad diskussion om och hur förskollärare kan skapa en stödjande miljö för alla barn, särskilt till de barn som behöver extra stöd för sin utveckling och inkludering. Resultatet av studien visar på flera betydelsefulla aspekter inom förskolepedagogiken. Resultatet visar att samtliga förskollärare betonar vikten av ett nära samarbete med specialpedagog och vårdnadshavare för att skapa en helhetssyn och integrera olika perspektiv i utformningen av lärmiljöer som stödjer varje barn. En central observation är den varierande användningen av tydliggörande pedagogik, vilket indikerar behovet av variation och flexibilitet för att möta individuella behov och samtidigt främja inkludering. Slutsatsen av detta indikerar på att denna variation speglar det komplexa kravet på att balansera hänsynen till varje barns unika behov samtidigt som en inkluderande lärmiljö skapas. Genom att utgå från det sociokulturella perspektivet som betonar kommunikation och samspel, ger det studien en ram för att förstå hur förskollärare tillämpar tydliggörande pedagogik för att stärka kommunikation och samspel.