Bevisbördan för fel i häst – en jämförelse mellan felansvaret i konsumentköplagen respektive köplagen

Sammanfattning: I Sverige finns det 335 500 hästar enligt Statistiska centralbyrån. Hästsporten är växande och handeln med tävlingshästar har kommit att utgöra en stor del av hästbranschens levebröd. Beroende på om säljaren bedöms vara näringsidkare eller privatperson så blir olika lagar tillämpliga vid en hästförsäljning. Som näringsidkare har säljaren enligt konsumentköplagen (1990:932) ett mycket långtgående ansvar som spelar stor roll vid just felbedömning och om köparen vill rikta anspråk mot säljaren gällande fel i häst. Hästar är ett levande djur i ständig förändring och feldefinitionen kan se olika ut beroende på vilket användningsområde hästen sålts för. Något som utgör ett köprättsligt fel på en tävlingshäst behöver inte nödvändigtvis vara ett fel om det gäller en häst som sålts till hobbyridning. Huvudregeln för vad som utgör fel återfinns i 17 § köplagen (1990:931) samt 16 § konsumentköplagen . 20a § i konsumentköplagen infördes år 2002 efter implementering av Europeiska Unionens konsumentdirektiv och innebär att fel som visar sig inom sex månader presumeras ha funnits vid tidpunkten för riskens övergång. Att ansvara sex månader för fel som uppstår i en vara av hårdplast är troligtvis inget större bekymmer men när det kommer till en häst på 600 kg är det en annan sak eftersom hästens hälsa omöjligt kan garanteras och i synnerhet inte när den ägs och används av någon annan.