Behandlingars effekt på smärta och funktion för patienter med subakromiellt impingementsyndrom. - En semi-systematisk litteraturöversikt.

Detta är en Kandidat-uppsats från Lunds universitet/Människan i rörelse: hälsa och rehabilitering

Sammanfattning: Bakgrund Subakromiellt impingement syndrom (SAIS) är en av de vanligaste orsakerna till axelsmärta. Det finns många olika behandlingsformer för SAIS, bland annat träning, tejpning, kortisoninjektioner och operation. I majoriteten av de systematiska litteraturstudier som finns idag inkluderas framför allt studier där olika behandlingsmetoder jämförs mot varandra. I denna semi-systematiska litteraturstudie vill vi därför undersöka effekten av behandling av SAIS jämfört med placebobehandling eller sedvanlig behandling. Syfte Syftet med uppsatsen är att genom en litteraturstudie undersöka effekten av behandlingar av patienter med SAIS jämfört med sedvanlig eller placebobehandling. Fokus kommer riktas mot vilken effektivitet de olika behandlingarna har gällande patientrapporterad smärta och funktion, samt objektivt uppmätt funktion. Metod En semi-systematisk litteraturstudie genomfördes. Undersökningen gjordes på två databaser, PubMed och CINAHL. Endast RCT-studier som jämförde mot placebo eller sedvanlig behandling, samt var publicerade de senaste 10 åren (2012-2022), inkluderades. En granskning av risk of bias gjordes på de inkluderade studierna med SBUs mall. Resultat Kinesiotejp visade effekt både för smärta och funktion. Manuell terapi visade ingen effekt för smärta, men för funktion. Kortvågsdiatermi visade effekt för smärta och funktion. Resultatet för behandling av träning varierade stort mellan studierna och det är svårt att säga om träning har någon effekt för smärta och funktion. Träning där feedback ges på olika sätt verkar ha positiva effekter på smärta och funktion. Slutsats I denna semi-systematiska litteraturstudie visades effekt på smärta och funktion för tejpning, kortvågsdiatermi, olika sorters träning och visuell feedback samt motor imagery. Det är svårt att dra en större slutsats kring den kliniska relevansen utifrån dessa resultat. Vidare behövs fler RCTstudier som undersöker effekten av en behandling mot en kontrollgrupp som får ingen behandling eller placebo.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)