Avgörande utan huvudförhandling - En granskning av gällande rätt samt betänkandet SOU 2013:17

Sammanfattning: Huvudregeln i svensk rätt är att brottmål ska avgöras i domstol och att domen ska grundas på det material som framkommer under huvudförhandlingen. Genom reformen om en modern rättegång som genomfördes 2008 infördes en möjlighet att avgöra bötesmål på handlingarna, det vill säga utan att hålla huvudförhandling. Syftet var att göra det processuella regelverket mer flexibelt så att handläggningen kunde anpassas till omständigheter i det enskilda fallet. Förhoppningen var att handläggningstiderna i domstol skulle förkortas. Utredningar visar att reformen har fallit väl ut. Nyligen presenterades betänkandet SOU 2013:17 Brottmålsprocessen där det ges förslag på åtgärder som syftar till att effektivisera brottmålsprocessen ytterligare. Bland annat föreslås att den tilltalades inställning till målet ska få ökad betydelse. Dessutom föreslås att åklagaren i samtliga mål som faller under allmänt åtal ska yrka på en påföljd. I de fall påföljden inte uppgår till mer än sex månaders fängelse ska målet kunna avgöras på handlingarna. Det krävs dock att den tilltalade erkänt gärningen. I Europakonventionen uppställs vissa krav på brottmålsprocessen som inte får åsidosättas, exempelvis en parts rätt till muntlig huvudförhandling. För att nå upp till den regeln har därför den tilltalade alltid rätt att begära huvudförhandling. Det finns en del negativa konsekvenser med ett förenklat förfarande som bör uppmärksammas. Bland annat finns en risk för falska erkännanden. Likaså finns en fara att objektiviteten i utredningsarbetet åsidosätts. Faktorer som kan påverka objektiviteten är tidspress, arbetsförhållanden, personligt engagemang och medial uppmärksamhet kring brottet. Om för mycket fokus läggs på att effektivisera brottmålsprocessen finns risk att kvantitet blir viktigare än kvalitet vilket i förlängningen kan sätta rättssäkerheten på spel.