Omhändertagande enligt 3 § LVU : Rekvisitet om brottslig verksamhet

Sammanfattning: Gängkriminaliteten i Sverige har eskalerat och rekryteringen av unga till kriminell verksamhet har blivit ett stort problem i dagens samhälle. Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU, kan användas för att hantera och hjälpa ungdomar som riskerar att fara illa till följd av sin kriminalitet. I uppsatsen har rekvisitet om brottslig verksamhet i LVU granskats, i ljuset av de samhällsförändringar som skett sedan lagen trädde i kraft. Rättsutredningen visar att i och med att ungdomsbrottsligheten har en annan utformning idag än vid tidpunkten för lagens tillkomst, får rekvisitet om brottslig verksamhet i 3 § LVU inte längre anses ha en ändamålsenlig utformning. En skärpning av lagstiftningen skulle dock innebära att fler unga tvångsomhändertas och bereds vård – en vård som återkommande kritiseras och ifrågasätts på grund av avsaknaden av positiva effekter.