Ett pussel av förväntningar. En studie om hur lärares och speciallärares samverkan kring gemensamma elever kan förstås ur ett historiskt perspektiv

Sammanfattning: Syfte: Studiens övergripande mål är att skapa en ökad förståelse för speciallärares och lärares gemensamma arbete kring elever i matematiksvårigheter samt hur de förväntningar som finns på ett sådant arbete har formats över tid. Teori: I denna studie används det specialpedagogiska dilemmaperspektivet för att tolka diskussionen om de förväntningar som finns på speciallärare och lärare. Dilemmaperspektivet utgår ifrån att alla utbildningar har inbyggda motsättningar där olika synsätt och grupper sätts mot varandra och lyfter utmaningen i att skolsystem både ska anpassas för att ta vara på elevers olikheter och samtidigt ge alla en likvärdig utbildning. Ett sådant dubbelt uppdrag medför att det uppstår situationer där olika etiska, sociala och politiska argument ställs mot varandra. I denna studie används dilemmaperspektivet för att belysa en sådan komplexitet. Metod: I studien används en kombination av en historisk dokumentstudie och intervjuer. Dokumentstudien syftade till att undersöka hur de offentliga förväntningarna på speciallärare och lärare har förändrats sedan grundskolans införande genom att studera läroplaner samt statliga offentliga utredningar. Intervjustudien syftade till att ge exempel på vad nu verksamma lärare och speciallärare har för förväntningar på sig själva och varandra och baserades på intervjuer med två lärare och två speciallärare som parvis arbetade kring gemensamma elever i årskurs 4. Resultat: I denna studie kan ses att det har funnits en mängd olika förväntningar på lärare och speciallärare och på deras arbete och ansvar. Här ses en risk att denna mängd av möjliga förväntningar kan skapa antingen friktion eller ett glapp om exempelvis både lärare och speciallärare ser det som att den andra har det huvudsakliga ansvaret för elevens lärande eller om båda parter anser sig ha bestämmanderätt över hur elevens undervisning ska utformas utan att samtidigt ha ett gott gemensamt samarbete kring detta. Här ses ett behov av att erkänna den komplexitet som finns för att utifrån den sedan kunna mötas i det gemensamma arbetet och använda varandras olika kunskap och kompetenser för att arbeta vidare tillsammans