Samverkan för hållbar mobilitet : Realisering av en gemensam mobilitetsplan på områdesnivå: drivkrafter, hinder och lärdomar

Sammanfattning: Vår värld som vi känner den håller på att förändras på grund av klimatförändringar som berorav mänskliga aktiviteter. För att minska effekterna av stigande halter växthusgaser måste alladelar av våra samhällen minska utsläppen, där byggandet av bostäder och transporter är storautsläppsområden som måste förändras i grunden. Det har lett till en växande insikt omeffekterna för urbana transporter, som har resulterat i ökad efterfrågan på lösningar som kanförbättra mobiliteten i städerna och dessutom sänka utsläppen av växthusgaser. En av delösningar som har fått ökad uppmärksamhet är mobilitetshubbar. Dessa hubbar beskrivs somsamlingsplatser för olika färdmedel och tjänster som främjar hållbart resande, som till exempelkollektivtrafik, delningsfordon och aktiv mobilitet. En identifierad problematik medmobilitetshubbar är den bristande erfarenheten i att ta beslut om vilka funktioner som ska ingå,hur de ska finansieras och hur kostnader och intäkter ska fördelas. Detta skapar ett behov avsamverkan mellan offentliga och privata aktörer. Denna studie syftar till att undersöka hur byggherrar och kommun kan samverka kringmobilitetslösningar på områdesnivå. Studien baseras på en fallstudie avstadsutvecklingsprojektet Sege Park i Malmö. Resultaten visar att staden ställt höga krav föratt Sege Park ska bli ett attraktivt bostadsområde där hållbara resor prioriteras och blir enklaatt nyttjas av de boende. Det har lett till att områdets parkeringsbehov och mobilitetstjänstersamlats i ett gemensamt parkeringshus. Samtidigt har byggherrarna behövt arbeta fram olikainnovativa gemensamma mobilitetsåtgärder för att få boende i området att välja bort att äga enegen bil. För första gången har en mobilitetsplan som omfattar flera fastigheter skrivits, vilkethar krävt högre grad av samverkan mellan byggherrar och staden. Studiens material har samlats in genom de olika metoderna: litteraturstudie, fallstudie,dokumentdata och intervjuer. Det teoretiska ramverket som används i studien utgår från enmodell om samverkansstyrning (collaborative governance), som har utvecklats av Emerson,Nabatchi och Balogh (2012). Studien identifierar ett flertal drivkrafter för att samordnautveckling och drift för delade mobilitetsåtgärder på områdesnivå. Däribland en ekonomiskvinning, en bättre helhet och större nytta för de boende. Det har också identifierats ett antalhinder, som olika förutsättningar och tidsperspektiv samt bristande ledarskap, vilket har lett tillonödigt tidskrävande processer. Studien visar på vikten av samverkan mellan byggherrar ochstaden, samt behovet av ledarskap och tydlig struktur för att underlätta samarbetet ochmöjliggöra en effektiv implementering av hållbara mobilitetslösningar på områdesnivå.