Relationskompetens i skolan : En intervjustudie om grundskollärares och blivande specialpedagogers uppfattningar om hur goda relationer till elever skapas, samt hur specialpedagoger kan stödja utvecklingen av lärares relationskompetens

Sammanfattning: Denna kvalitativa intervjustudie syftar till att undersöka fyra låg- och mellanstadielärare och fyra blivande specialpedagogers uppfattningar kring relationskompetens och relationsskapande med bakgrund i att tidigare forskning framhäver vikten av goda relationer mellan lärare och elever som fundamentalt för elevernas välmående och lärande (Sabol & Pianta, 2012). Utifrån det relationella perspektivet ses relationerna som kärnan för all mänsklig aktivitet och tjänar därför som teoretisk utgångspunkt. Resultatet visar att samtliga informanter anser att relationer mellan lärare och elever är av stor vikt och värderas högt i verksamheterna, men att det är något som tas för givet och därmed inte få tillräckligt stort utrymme i skolans diskurs. Dessa resultat går i linje med tidigare forskning som menar att det finns en norm där de sociala aspekterna och således relationers vikt nedvärderas i relation till elevers ämnesmässiga kunskapsutveckling som prioriteras högre som kan vara ett resultat av marknadsföring av den svenska skolan (Allodi, 2010; Schulte & Wermke, 2019). Ytterligare en intressant aspekt som framkommer är att specialpedagoger kan spela en avgörande roll genom att stödja lärare att utveckla sin relationskompetens. Vidare diskuteras huruvida lärares relationskompetens ses som en förutsättning i att skapa en likvärdig skola för alla, men att begreppet inte återfinns i nationella styrdokument, vilket skapar ett otydligt uppdrag som ändå anses som en central arbetsuppgift för lärare (Ainscow, Dyson, Goldrick & West, 2012; Biesta, Priestley & Robinson, 2015).