Distriktssköterskors erfarenheter av förskrivningsrätten : En litteraturstudie

Sammanfattning: Bakgrund: Distriktssköterskor har sedan år 1994 haft möjligheten att förskriva läkemedel utifrån vissa restriktioner. Förskrivningsrätten för distriktssköterskor var tänkt att förbättra vården för hela befolkningen och att stärka deras profession. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att belysa distriktsköterskors erfarenheter av förskrivningsrätten. Metod: En litteraturstudie genomfördes baserad på 11 originalartiklar. Artiklarna söktes fram i databaserna PubMed och CINAHL. Data analyserades med stöd i processen för kvalitativ innehållsanalys enligt Elo och Kyngäs (2008). Analysen resulterade i tre kategorier och sju underkategorier. Resultat: Distriktssköterskornas erfarenheter var att deras förskrivningsrätt ledde till flera positiva aspekter inom vården både för professionen och för patienter. Den upplevdes förbättra omvårdnaden och utveckla professionen, dock fanns det faktorer som påverkade utövandet av förskrivningen. Dessa kunde vara formella problem, brist på tillgång till stöd, kunskap och möjligheter till fortbildning. Diskussion: Förskrivningsrätten ansågs ha potential att förbättra omvårdnaden. Genom att distriktssköterskor fick möjlighet till utökade kunskaper bidrog det till att se både patientens omvårdnads- och mediciniska behov. Organisationens strukturer hade betydelse gällande utövandet. Slutsats: Brist på stöd och utvecklingsmöjligheter visades ha en negativ påverkan på hur distriktssköterskor nyttjar sin förskrivningsrätt, vilket indirekt kunde leda till en sämre omvårdnad för patienter. Ledningen i hälso- och sjukvård kan ta del av den här litteraturstudien för att utforma strategier som hjälper distriktssköterskor att utnyttja sina kunskaper i förskrivningsrätten mer optimalt. Vidare forskning inom ämnet bör utreda både patientperspektivet i Sverige samt förskrivningsrättens tidspåverkan.