Livet bortom arbetslinjen: visioner för nya förhållningssätt till arbete som strävar åt jämlikhet och omsorg om miljön

Sammanfattning: Att skapa arbete är idag den störta frågan på den politiska dagordningen. Arbetslösheten är ett problem eftersom arbetet, för de flesta, är källan till försörjning. Men arbetsbrist i sig skulle inte behöva vara ett problem, tvärtom är en utav drivkrafterna bakom teknikutvecklingen att vi ska slippa jobba så mycket. Men istället för att minska arbetsbelastningen har vi ökat produktionen och konsumtionen så att vi nu använder både mänskliga resurser och naturresurser på ett sätt som ökar ojämlikheten och miljöpåverkan till kritiska nivåer för människans fortlevnad. Samtidigt som vi fortfarande inte lyckas tillfredsställa allas basbehov. Uppsatsen syften är att formulera visioner om nya förhållningssätt till arbete för att ge maktfullhet och utrymme till förändring i en tid där ekonomiska, sociala och ekologiska kriser avlöser varandra. Detta har jag angripit genom att intervjua personer som tillhör grupper som missgynnas på arbetsmarknaden om deras visioner. Mina frågeställningar är: 1. Vilka visioner om och praktiska exempel på förhållningssätt till arbete, som strävar åt jämlikhet och omsorg om miljön, uttrycker respondenterna (intervjupersonerna)? 2. Hur skiljer sig dessa från det dominerande förhållningssättet till arbete? 3. Hur känner respondenterna inför att prata om alternativ till dagens arbetsmarknadspolitik och/eller praktiskt leva alternativt. 4. Var stöter respondenterna på motstånd, och vad hjälper dem att komma närmare eller leva efter sina idéer? Resultatet har jag diskuterat utifrån socialkonstruktivism, socialekologi och feminist social theory, tillsammans med annan samhällskritisk forskning kring arbetssamhället och tillväxtsamhället. Några alternativa förhållningssätt till arbete som intervjuerna resulterade i är: att skapa ett samhälle som rymmer våra olikheter, att prata om vad det är för värden vi vill främja och vilka arbeten vi bör utföra för att skapa det. Vi behöver frigöra oss ifrån att värderas efter prestation, och istället se att vi är lika värda. Minska kontrollen på dem som står utanför arbetsmarknaden. Stötta varandra för att hitta våra kvaliteter som vi vill bidra med till världen. Minska överproduktionen och överkonsumtionen. Minska arbetstiden för att ge utrymme till annat än lönearbete. En fördelningspolitik som ger efter behov och inte efter arbetsinsats. Den tydligaste skillnaden i förhållningssätt på arbete är att den dominerande politiken strävar efter jämlikhet genom att försöka skapa möjligheten för alla att uppnå samhällsnormen, medan flera av respondenterna istället uttryckte att det är dagens samhällsnorm som skapar ojämlikhet och miljöförstöring. Respondenterna uttryckte blandade känslor kring att prata om sina visioner: utanförskap, osäkerhet frustration hopplöshet, men också känslan av upprymdhet, att det är viktigt att prata om visioner, hoppfullhet och att de inspirerar andra. Att höra andra uttrycka liknande idéer och kämpa för dem, kom upp som en drivkraft i förändringsarbetet precis som känslan av kreativitet och att leva ett meningsfullt liv.