Absolut momentum i kombination med kvantitativa aktiestrategier : Användningen av börsens momentum för att tajma aktiemarknaden

Sammanfattning: Det har genom åren skett många försök att utmana den effektiva marknadshypotesen, som säger att aktiemarknaden är effektiv och att det därav inte bör gå att använda sig av aktiestrategier för att uppnå riskjusterad överavkastning. En faktor som använts i försök att utmana hypotesen är momentum, som innebär hur starkt en tillgångs pris trendar.  Många studier existerar kring momentumfaktorn som generellt kommer fram till att det går att erhålla en positiv riskjusterad överavkastning genom användningen av momentum i aktiestrategier (se t.ex: Jegadeesh & Titman, 1993; Bird & Casavecchia, 2007; Antonacci, 2014). Samtidigt finns det strategier som beroende på börsen som helhets absoluta momentum väljer allokering mot antingen aktiemarknaden eller räntebärande värdepapper. Men hur blir det om man kombinerar dessa strategier, och hela tiden är investerad i aktieportföljer, men skiftar mellan mer offensiva och defensiva portföljer beroende på börsens momentum?  Genom att undersöka hela Stockholmsbörsen mellan åren 1998-2022 kommer denna studie fram till att kvantitativa aktiestrategier med omallokering mellan offensiva och defensiva aktieportföljer beroende på börsens momentum kan leda till en bättre riskjusterad avkastning än börsen, med avsevärt högre årlig avkastning och endast något högre standardavvikelse. Studien använder sig av kvantitativa aktiestrategier för att testa enskilda nyckeltal men också kombinationen av dessa nyckeltal, och om det är bättre att skifta mellan större och mindre bolag baserat på börsens momentum eller inte göra någon omallokering alls. Aktieportföljerna i studien har utvärderats utifrån trefaktormodellen utvecklad av Fama & French (1992). Trefaktormodellen har använts istället för den mer traditionella modellen CAPM eftersom trefaktormodellen gav en högre förklaringsgrad och därmed bör vara bättre lämpad för att studiens resultat ska ha hög tillförlitlighet.  Studien kom alltså fram till att en aktieportfölj där man skiftar mellan en offensiva och defensiva portföljer baserat på börsens momentum kan generera en riskjusterad överavkastning, då alla portföljer med omallokering gav ett positivt alfa-värde, och mer än hälften av dessa (4 av 7) fick ett signifikant alfa på 5% signifikansnivå. Däremot är det inte statistiskt säkerställt att omallokeringen efter börsens momentum varit gynnsam, då de andra portföljerna med samma nyckeltal utan omallokering också genererat positiva alfa-värden. Dock hade de offensiva portföljerna med endast småbolag högre standardavvikelse och något lägre alfa-värden, vilket tyder på att omallokeringen ger en något högre riskjusterad avkastning. Mer forskning behövs dock för att kunna dra några slutsatser kring detta.