Om hållbarhet i textilindustrin : Främjar lagstiftningen klimatmålen?

Sammanfattning: Textilindustrin är en industri som bidrar till höga utsläpp av växthusgaser som påverkar miljön negativt. Uppsatsen behandlar hur lagstiftningen i Sverige styr modeföretags hållbarhetsrapportering och huruvida lagstiftningen främjar tre indikatorer i form av delmål som ingår i mål 12 om hållbar konsumtion och produktion från de globala målen. De valda indikatorerna är starkt kopplade till textilindustrin och berör tre olika aspekter. Den första indikatorn är 12.1 Implementera det tioåriga ramverket för hållbara konsumtions- och produktionsmönster, den andra indikatorn är 12.6 Uppmuntra företag att tillämpa hållbara metoder och hållbarhetsredovisning, och den tredje är 12.C Eliminera marknadsstörningar som uppmuntrar till slösaktigt mönster. Den slutsats som uppsatsen resulterar i är att de valda modeföretagens hållbarhetsrapporter förhåller sig till det som är lagstadgat och att de beskriver att de vill uppnå satta klimatmål år 2030, men att mycket relevant information som skulle behövas för att mäta om det stämmer saknas. Dessutom så redovisas inte någon uppföljning av två av de tre valda indikatorerna vilket innebär att lagstiftningen idag inte är tillräcklig för att främja två av tre nämnda indikatorer som är starkt kopplade till modebranschen.