Den medicinska fosterfördrivningen: En diskursanalys av läkarvetenskapens medikaliserande av fosterfördrivning 1870-1900

Sammanfattning: Uppsatsens syfte är att undersöka hur läkarvetenskapen uttrycker sig om medicinska fosterfördrivningar under tidsperioden 1870–1900 samt studera om det har skett ett medikaliserande av fosterfördrivning. Till uppsatsens syfte hör även att studera hur förhållningssättet till de medicinska fosterfördrivningarna förändrades under den aktuella tidsperioden samt undersöka om det förekom ett motstånd mot utförandet av medicinska fosterfördrivningar inom den medicinska diskursen. Frågor som ställs för undersökningen är vilka föreställningar om medicinsk fosterfördrivning som uttrycks i samtida medicinska skrifter, om det i dessa går att utläsa ett motstånd inom den medicinska vetenskapen beträffande utförandet av de medicinska fosterfördrivningarna, vilken medicinsk fosterfördrivningstradition beträffande medicinska metoder och regelverk som kännetecknar de olika nedslagsperioderna 1870–1875; 1885–1890; 1895–1900 samt hur förhållningssättet till de medicinska fosterfördrivningarna har förändrats över tid.Med en utgångspunkt i Foucaults diskursanalys samt begreppen föreställning, tradition, förändring och medikalisering studeras det hur läkarvetenskapen under perioden 1870–1900 har förhållit sig till utförandet av medicinska fosterfördrivningar samt vad som har varit möjligt att uttrycka inom den medicinska diskursen beträffande dessa.Resultatet visar att början av tidsperioden innehåller en medicinsk fosterfördrivning som inte utfördes under resten av tidsperioden. Det rör sig om en fosterfördrivning i ett tidigt skede av graviditeten. Generellt sett så sker oftast en medicinsk fosterfördrivning annars i samband med en komplicerad förlossning. Utöver ett direkt förgörande av fostret inuti livmodern så problematiseras även igångsättningar av en tidig förlossning då dessa av lagstiftningen klassade som en sådan vid tidpunkten. Undersökningen visar att utförandet av medicinska fosterfördrivningar till stor del var allmänt accepterade av läkarvetenskapen även om det sker ett visst motstånd inifrån det egna medicinska ledet. Tydligt är även att läkarvetenskapen vid tidpunkten ser kvinnan som huvudpatient och inte fostret.