Sjuksköterskors och Distriktsköterskors erfarenheter av telefonrådgivning : En systematisk litteraturstudie

Sammanfattning: Bakgrund: Telefonen är ett kommunikativ redskap som till fortsatt stor del användas idag, när personer ute i samhället behöver hälso-och sjukvårdsråd. Man kan definiera telefonrådgivning som praxis att tillhandahålla en komponent av telefonrådgivning som fokuserar på att bedöma, prioritera och referera till korrekt vårdnivå samt att identifiera orsaken och skyndsamheten av vårdsökarens behov. Svårigheter med telefonrådgivning för sjuksköterskor kan vara att man inte ser patienten som man samtalar med Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskors och distriktsköterskors erfarenheter av telefonrådgivning. Metod: En systematisk litteraturstudie genomfördes med databassökningar i Cinahl och Pubmed. Studien består av 12 vetenskapliga artiklar av kvalitativ, kvantitativ och mixmetod ansatts. Artiklarnas innehåll hade kritiskt granskat utifrån deras relevans mot syftet. Resultat: Tre övergripande kategorier framkom: Erfarenheter av kommunikation, Erfarenheter av krävande patientmöten och Erfarenheter av organisationen samt 12 subkategorier som belyser dessa svårigheter. Diskussion: I resultat så framkom det olika aspekter som telefonrådgivningssjuksköterskan fick hantera i samband med telefonrådgivningstillfället. Telefonrådgivningssjuksköterskans erfarenheter av att lyssna och ställa öppna medicinska frågor belystes som en bidragande faktor till att säkerhetsställa att korrekt information blivit utbytt mellan parterna. Det fanns många faktorer som kunde försvåra telefonrådgivningssamtalet så som krävande patienten men också telefonrådgivningssjuksköterskans egen arbetsmiljö. Slutsatser: Telefonrådgivningssjuksköterskornas erfarenheter av att arbeta med telefonrådgivning är att det förekommer många patientmöten som medför svårigheter för telefonrådgivningssjuksköterskan att hantera.