Ekologiskt skadestånd enligt 32 kap. MB

Sammanfattning: Syftet med denna har uppsats har varit att undersöka hur svensk rätt hanterar skador på naturvärden inom ramen för 32 kap. MB för att undersöka om det överhuvudtaget är möjligt att få skadestånd för en ekologisk skada enligt 32 kap. men även hur en sådan skada skulle kunna komma att värderas. Uppsatsen har genom rättsdogmatisk metod analyserat både rättsfall, förarbeten och doktrin för att se hur begreppet ekologisk skada hanterats inom svensk rätt. Ekologisk skada är inget begrepp som finns i lagtext. Det används inte heller utav domstolar. Trots det har det utgått ersättning för det som kan liknas vid ekologisk skada vid flera tillfällen. En gemensam nämnare i fallen är att skadorna inte besitter något mätbart eller kommersiellt värde utan snarare ett ideellt värde. Skadestånd för ekologisk skada har utgått till staten b.la. genom olovligen skjutna järvar och vid ett annat tillfälle, en förstörd fornminneslämning. Ersättning utgick i det första fallet på grund av nedlagda kostnader för att bevara järvarna medan i andra fallet utgick ersättning för skadan på fornlämningen samt en arkeologisk undersökning som föranletts av skadan. Skadestånd för ekologisk skada har utgått på civilrättsliga grunder enligt 32 kap. genom NJA 1999 s. 385 där fastighetsägare fick ersättning för b.la. estetisk immission på grund av en förändrad landskapsbild orsakat av en nybyggd väg. HD menade att det inte är möjligt att värdera en sådan skada objektivt, likväl utdömdes skadestånd. I enlighet med vad undersökningen kommit fram till bör skadestånd för viss sorts ekologisk skada kunna utgå med stöd av 32 kap. MB. På grund av ekologisk skadas ideella natur skulle en domstol kunna göra en värdeuppskattning, antingen genom en skälighetsbedömning eller genom att exempelvis se till reell värdeminskning. Sverige skulle även kunna införa olika värderingstabeller likt det system Finland använder, där det framgår specifika priser på olika djur- och växtarter. Vid mer komplexa skador, t.ex. omfattande föroreningar, lämpar sig dock en tillämpning av 10 kap. MB bättre eftersom det genom tillämpning av dessa regler säkerställs att kompensationen går tillbaka till naturen genom exempelvis återställande, och inte till den skadelidande personligen.