Avståndslagda stridsvagnsminors förutsättningar i öppen respektive betäckt terräng i Sverige

Sammanfattning: Stridsvagnsminan har varit ett vapen sedan 1916 och därefter har minan tillfört ytterligare en dimension till striden. Minorna har utvecklats under åren och blivit mer avancerade och fler system har möjlighet att placera ut minor. Understödsbehov och framtida bekämpningskoncept, en rapport från Artilleriets stridsskola, visade att avståndslagda minor är ett vapensystem som kan användas i striden för att bekämpa fordon. Försvarsmakten planerar att införskaffa ett system som har kapacitet till avståndslagd minering. Syftet med studien var att beskriva hur användningen av fordonsåverkande avståndslagda minor kan påverkas då de används i strid i olika svenska terrängtyper. Fem officerare från olika delar av Sverige intervjuades där de fick beskriva hur avståndslaga minor kunde användas i strid. Därefter analyserades svaren utifrån två scenarion, Skåne respektive Norrland, som representerar öppen terräng respektive betäckt terräng i syfte att se hur avståndslagda minors användning påverkar teorin om kombinerade vapen med en mekaniserad skyttebataljon. Analysen av de två scenariona visade att det blev svårare att uppnå kombinerade vapen i öppen terräng jämfört med betäckt terräng på grund av god framkomlighet och brist på kanaliserad terräng. Vilket skulle innebära att fler avståndslagda minorna skulle behövas för att påverka en motståndare i öppen terräng.