Planerarens bild av sig själv. : Osäker expert eller restriktiv kommunikatör?

Sammanfattning: Avsikten med uppsatsen är att studera och analysera hur planerare ser på sin egen roll som planerare i relationen till medborgarna. Relationen mellan planerare och medborgare innebär i det här fallet formaliserade medborgardialoger, till exempel samråd eller informationsmöten i offentliga stadsrum, till exempel torg. Bakgrunden till uppsatsen är att forskningen visar att planerarna är osäkra till hur de ska använda sig av medborgardialoger, och om medborgardeltagandet ska vara en del av beslutsfattandet. I ingen annan fråga är det så stor skillnad mellan principer och praxis. Plan- och bygglagen har fastställt att medborgarinflytande är en del av planprocessen. Forskningen visar dock att planerarna är osäkra på hur de ska förhålla sig till medborgardeltagandet i stadsplaneringen. För att studera hur planerarna ser på sin roll som planerare har resultatet satts i relation till olika demokrati-modeller samt rationell- och kommunikativ planering. En kvalitativ studie har gjorts för att undersöka hur planerarna ser på sin roll som planerare i relationen till medborgarna. Studien är baserad på en tvärsnittsdesign. Valet av forskningsdesign beror på att avsikten med studien har varit att undersöka planerarens syn på sin roll som planerare. Därefter är studien genomförd genom semistrukturerade intervjuer. Empirin har analyserats med hjälp av metoden kvalitativ innehållsanalys.  Uppsatsens resultat visar att planerarna är osäkra på hur de ska arbeta med medborgardeltagandet. I vissa fall visar resultatet att planerarna ska lyssna på medborgarnas yttranden men resultatet visar att planerarna väljer att bortse från detta i stadsplaneringen. Det är svårt att säga om planerarna ser sig som rationella eller kommunikativa i sin roll som planerare. Samtidigt går det se att rationell planering är dominerade i svensk stadsplaneringen.