Resultat av - och skogsägares inställning till - riktad röjningsinformation

Sammanfattning: Skogsstyrelsen i norra Hälsingland utförde under vintern och våren 2005 en analys av röjningsbehov med fjärranalysredskapet Enforma. Man ville se om denna metod för identifikation av markägare med röjningsbehov gav önskad effekt, dvs. var kostnadseffektiv och identifierade ett verkligt röjningsbehov. Skogsstyrelsen ville också se om riktad röjningsinformation till skogsägare med ett identifierat röjningsbehov gav högre röjningsintensitet än mer allmän röjningsinformation. Slutligen ville man analysera hur denna form av information emottogs av skogsägarna. Studien utfördes genom enkätutskick år 2005 till två grupper om 40, respektive 39, skogsägare, som båda identifierats ha ett röjningsbehov via Enforma. Den första gruppen (Huvgrupp) bestod av två undergrupper, vardera med 20 skogsägare, som fått riktad information, en februarigrupp (Febgrupp) och en majgrupp (Majgrupp). Den andra gruppen hade inte fått någon riktad information och utgjorde en referensgrupp (Refgrupp). Svarsfrekvensen var mellan 70 % och 85 % i grupperna. I Refgruppen sade 21 % fler att man röjt än i Huvgruppen. Refgruppen hade röjt 8 % av fastighetens areal under året och Huvgruppen 6 %. Refgruppen hade haft 16 % av fastigheternas areal i röjningsbehov under året och Huvgruppen 12 % . Om syftet var att öka röjningsaktiviteten med riktad information, så visar studien att resultatet snarare är det omvända. Självklart skall man inte dra slutsatsen av resultatet att riktad information sänker röjningsaktiviteten. Däremot kan slutsatsen vara att riktad information inte självklart har hög effektivitet. Totalt var det 74 % av de utpekade områdena, som även markägarna tyckte att det hade funnits röjningsbehov på. Det är lite svårt att utifrån resultaten tolka exakt hur hög träffsäkerhet man fått med Enforma. Röjningsbehovet utifrån Enforma bedömdes av skogsstyrelsens tjänstemän medan uppskattningen av det verkliga röjningsbehovet gjordes av markägaren själv. Dessa parters bedömningsgrunder överensstämmer inte nödvändigtvis. Men om markägarens uppfattning är måttstocken, var träffsäkerheten i denna studie 74 %, medan 13 % av bestånden redan röjts och 13 % av olika orsaker inte ansågs ha röjningsbehov. Med en svarsfrekvens på 55 % var det 42 % som svarade nej på frågan om de röjt det aktuella området efter att de fått utskicket. Av Febgruppen svarade 38 % nej och av Majgruppen 44 %. Detta kan tolkas som om det var effektivare för röjningen att sända utskicket i februari än i maj, men det är troligare en effekt av att en större del av Majgruppen redan röjt när de fick utskicket. I Huvgruppen ville 70 % ha mer utskick om röjning, men många tyckte också att utskicken var pådrivande. Det riktade budskapet, som skulle öka röjningsaktiviteten, kan ha missuppfattas. Det kan ha tolkats som om markägaren inte hade skött sin skog och att "staten ser vad du gör". ("Till och med i skogen är man övervakad och påpassad".) Information och rådgivning i form av utskick efterfrågades. Detta talar för att utskick, jämfört med andra informationsmetoder, är en form som mottas positivt och att det är något som kan vara värt att förfina och förbättra. Ungefär hälften av skogsägarna ville ha mer rådgivning rörande röjning och då ville man ha det, i prioriteringsordning, som utskick, fältrådgivning och kurser. Det kan beaktas att rådgivning, enligt skogsägarna, även ges av Mellanskog, Holmen m.fl.