Karantänskadegörare och kunskapsläget bland Sveriges fritidsodlare

Sammanfattning: Ökande globalisering och ett varmare klimat gör att främmande arter kan transporteras och, i vissa fall, etableras på platser långt ifrån deras ursprungliga habitat. En del av dessa arter har potential att orsaka stor skada på inhemsk växtodling om de etableras här, och dessa benämns därför som karantänskadegörare. En stor del av Sveriges befolkning ägnar sig åt odling utomhus på sin fritid. För att bekämpning av nya skadegörare ska kunna ske så effektivt som möjligt är det viktigt att eventuella introduktioner upptäcks i ett tidigt stadium. Syftet med detta arbete är att, genom en litteraturstudie, studera några karantänskadegörare med relevans för fritidsodling i Sverige samt att, genom en enkätundersökning, få en bild av hur stor medvetenheten kring karantänskadegörare är bland Sveriges fritidsodlare. Litteraturstudien inriktades på de fem karantänskadegörarna koloradoskalbagge (Leptinotarsa decemlineata), japansk trädgårdsborre (Popillia japonica), amerikansk plommonvivel (Conotrachelus nenuphar), äppelborrfluga (Rhagoletis pomonella) och tomato brown rugose fruit virus (ToBRFV). Resultatet visade att samtliga av de fem har potential att både introduceras till och etableras i områden avsedda för fritidsodling, men att risken varierar mellan dem. Resultatet från enkätstudien visade att det finns en viss kunskap om både begreppet karantänskadegörare och de fem utvalda organismerna bland de fritidsodlare som svarat på enkäten. Dock uppgav över hälften av respondenterna att de aldrig hört talas om begreppet. Ungefär en tredjedel uppgav att de kände till att fynd ska anmälas till Jordbruksverket. Andelen rätt svar varierade mellan olika respondentgrupper. Personer med utbildning inom växtodling samt de med lång odlingserfarenhet hade i många fall signifikant högre andel rätt svar. Nybörjare och yngre respondenter hade i flera fall signifikant lägre kännedom. Slutsatser som dras är att kunskapshöjande åtgärder riktade till fritidsodlare behövs för att minska risken att introduktioner av karantänskadegörare inte upptäcks i ett tidigt stadie. För störst effekt bör de inriktas på de grupper där kännedomen är lägst. Exempel på kanaler för detta kan vara fritidsodlarföreningar, utbildningsaktörer och sociala medier.