Nya regler för pensionsredovisning - Observationer vid första tillämpningen av RR 29

Sammanfattning: Bakgrund och problem: Från och med räkenskapsåret 2004 ska Redovisningsrådets Rekommendation 29 – ”Ersättningar till anställda” tillämpas i svenska börsnoterade företag. Rekommendationen innebär att nya och enhetliga regler för pensionsredovisning införs. De nya reglerna är utformade på ett sådant sätt att företag har förväntats redovisa skuld- och kostnadsökningar vid första tillämpningen. Samtidigt innehåller rekommendationen ett visst mått av subjektiva bedömningar, till exempel när det gäller de aktuariella antagandena. Bedömningsutrymmet medför att företag kan anpassa sina antaganden för att hålla nere skulden, en tendens som observerats i USA. Ämnet för denna uppsats är dessa två problemområden: effekterna av införandet av RR 29 och de aktuariella antagandena. Syfte: Syftet med uppsatsen är att undersöka vilka effekter införandet av RR 29 fått på företags redovisade pensionskostnader och pensionsskuld, att kartlägga vilka aktuariella antaganden som används av svenska företag samt att beskriva de faktorer som enligt praktiserande aktuarier påverkar antagandena. Dessutom syftar uppsatsen till att utreda om de aktuariella antagandena är neutrala genom att pröva om det finns ett samband mellan fonderingsstatus och diskonteringsränta/förväntad avkastning på förvaltningstillgångar. Gällande samtliga frågeställningar har en jämförelse mellan branscher gjorts. Metod: Uppsatsen har i huvudsak utgått från årsredovisningar, varifrån uppgift om pensionskostnader, pensionsskuld och aktuariella antaganden inhämtats. Samtliga företag på Stockholmsbörsen som hade förmånsbestämda planer år 2004 har ingått i undersökningen. Informationsinsamling har även skett genom intervjuer med två praktiserande aktuarier. Resultat och slutsatser: Undersökningen visade att en majoritet av företagen i undersökningsgruppen redovisade ökade pensionskostnader och en ökning av pensionsförpliktelsen vid införandet av RR 29 jämfört med föregående år. Undersökningen visade också att spridningen i använda aktuariella antaganden var relativt liten. Bland de förklaringar till skillnader i aktuariella antaganden som framkom i intervjuerna med aktuarierna kan nämnas skillnader i löptid (diskonteringsräntan), vilka länder pensionsplanerna finns i (inflation/framtida ökningar av pensioner), olika sammansättning av förvaltningstillgångarna (förväntad avkastning på förvaltningstillgångar) samt lönepolitik (förväntade framtida löneökningar). Inget samband kunde fastställas mellan fonderingsstatus och diskonteringsränta/förväntade framtida löneökningar. Vid jämförelsen mellan branscher visade det sig att det inte fanns några betydande skillnader vare sig gällande effekter på pensionskostnad och pensionsskuld, aktuariella antaganden eller samband mellan fonderingsstatus och diskonteringsränta/ förväntade framtida löneökningar. Förslag till fortsatt forskning: Författarna föreslår framtida uppsatsskrivare att göra en liknande undersökning om några år eller i andra länder. Det vore också intressant att mer ingående studera branschskillnader eller utvecklingen av pensionskostnaderna över fler år.