En evidensstudie. Finns evidens för de metoder som används av specialpedagoger på Barn- och ungdomshabiliteringen?

Sammanfattning: Syfte: Studiens syfte är att undersöka vilken evidens det finns kring effekten av de metoder som specialpedagoger inom Barn- och ungdomshabiliteringen använder i sitt arbete. Metod: Kartläggning av vilka metoder som används av specialpedagogerna på Barn- och ungdomshabiliteringen i Sverige har skett via en enkät. Urvalet av specialpedagoger var ett icke slumpmässigt kvoturval i olika delar av Sverige, i småstad, storstad samt på landsbygd. I enkäten framkom även i vilken omfattning och till vilka diagnosgrupper som metoderna används. Evidenssökning gjordes på nio metoder, de mest frekvent använda av informanterna. Forskning på dessa metoder har sökts nationellt och internationellt, framförallt i vetenskapliga artiklar. Resultat: Enkäten besvarades av 77 specialpedagoger inom Barn- och ungdomshabiliteringen i Sverige. Det framkom att specialpedagogerna använder 21 olika metoder. Studien visar att det finns stor erfarenhetsbaserad kunskap på de flesta metoder både i Sverige och i andra länder. Det är svårt att finna evidensstudier med målet att mäta effekten av en speciell metod. På sex av metoderna fann vi viss evidens. Studierna är oftast genomförda på ett litet underlag, det saknas ofta kontrollgrupper och effekten mäts inte på lång sikt. Ett fåtal av studierna var svenska. De flesta studier som hittades rörde barn med autism och få av studierna påvisar forskning kring barn och ungdomar med flerfunktionsnedsättning. I enkäten framkom att specialpedagogerna använder alla metoder till olika diagnosgrupper, vilket innebär att det kan vara svårt att överföra resultaten. Forskningsområdet upplevs inte som prioriterat. I studien fann vi att tidiga insatser med olika metoder visar på positiv effekt för barnets utveckling. Det framkommer att det finns ett stort behov av forskning kring evidens inom området.