DEN EVIGT DYNAMISKA GENOMSNITTSKONSUMENTEN : ETT RÄTTSLIGT VERKTYG MED EN OKÄND IDENTITET

Sammanfattning: Genomsnittskonsumenten spelar en avgörande roll i bedömningar av huruvida en marknadsföringsåtgärd är att betrakta som otillbörlig. Denna fiktiva person har i direktivet om otillbörliga affärsmetoder definierats som ”normalt informerad samt skäligen uppmärksam och upplyst, med beaktande av sociala, kulturella och språkliga faktorer och i enlighet med domstolens tolkning […].” Anledningen till att genomsnittskonsumenten samt denna lydelse kodifierades genom direktivet var ”[…] i syfte att ge nationella myndigheter och domstolar gemensamma kriterier för att öka rättssäkerheten och begränsa risken för skiljaktiga bedömningar.” Det är alltså utifrån denna sparsamt utformade bedömningsmatris som nationella domstolar inom gemenskapen ska grunda sina bedömningar på. I svensk rätt är genomsnittskonsumenten inget nytt fenomen, utan återfinns bland annat som koncept i statens offentliga utredningar från 1966. De egenskaper som tillskrivits denna fiktiva individ i efterföljande rättsfall, liknar de egenskaper och resonemang som senare framkommit i rättsfall efter genomsnittskonsumentens introduktion inom gemenskapen. Introduktionen i fråga skedde inte lika hastigt som det kanske förefaller. Spår av resonemangen som till sist skulle utgöra underlaget för genomsnittskonsumenten går att återfinna i tidigare EU-rättslig praxis, innan det skulle kulminera i Gut Springenheide-målet. Senare EU-rättsfall visade sig också vara av betydelse för begreppets utveckling. Efter att denna grund har etablerats, riktas fokus mot att utforska rättsläget inom svensk marknadsföringsrätt före och efter direktivets tillkomst. Det kan konstateras att genomsnittskonsumenten, samt dess föregångare, har och fortsatt kommer att spela en viktig roll i särskilda marknadsföringsfall. Detta konstaterande följs emellertid av frågan om en så pass vag grund för beslutsfattandet kan leda till oskiljaktiga och förutsebara bedömningar för den näringsidkaren som marknadsför. Enligt min mening krävs tydligt utmejslade riktlinjer för att uppnå enhetliga bedömningar. Desto mer oprecisa riktlinjerna är, desto mer tolkningsutrymme medges. Tolkningsutrymme är inte nödvändigtvis något dåligt, men det får ändock anses vara något av en motpol till syftet om enhetlighet och förutsebarhet i det här hänseendet. Detta dilemma görs tydligare när sociala, kulturella och språkliga faktorer ska beaktas, vilka skiljer sig åt inom gemenskapen. Dessa faktorer adderar ytterligare variabler av oförutsebarhet då det minst sagt är besvärligt att mäta hur stor inverkan dessa har, och hur de skulle betraktas av en annan nations domstol. Arbetet har avgränsats till att behandla svenska rättsfall, även om en internationell jämförelse är av minst lika stor vikt som en nationell sådan. Denna aspekt bör såklart beaktas när uppsatsens slutsatser ses till. Essän ämnar inte nödvändigtvis fastslå att några brister föreligger. I stället är min avsikt att arbetet åtminstone kan agera som en tankeställare kring hur kodifieringen av genomsnittskonsumenten och dess lydelse rimmar med dess syfte, samt hur denna fiktiva person används och om den på något sätt bör förändras.