Orgeltoner från örtagården : Reflektioner kring Hilding Rosenbergs Toccata, Aria pastorale, Ciaccona

Sammanfattning: I denna uppsats undersöks Hilding Rosenbergs störst anlagda orgelverk Toccata, Aria pastorale, Ciaccona från 1952, tillägnat Alf Linder. Till skillnad från tonsättarens tidigare verk från 40-talet (de idag mest spelade) har vi här att göra med ett verk komponerat helt i orgelrörelsens anda, inspirerat av orgeln i Oscarskyrkan i Stockholm. Uppsatsen söker svar på hur detta stycke kan realiseras på ett kongenialt sätt. Tonsättarens orgelestetik, dåvarande orgelideal samt inspelningar av verket (bl.a Linders) undersöks. Under processens gång framgår tydligt att verkets struktur och uppbyggnad skiljer sig från tidigare verk, samt att det lämpar sig synnerligen väl för ett neobarockt instrument. Det står även klart att Linder satt igång en speltradition för verket. Denna tradition bör, givet tonsättarens relation till denne organist, betraktas som högst relevant för den som eftersträvar en kongenial tolkning.