Lönetransparensdirektivet – blir det bra nu? En undersökning om lönetransparensdirektivets möjliga påverkan på den svenska modellen och den rättsliga prövningen vid lönediskriminering

Sammanfattning: Denna uppsats behandlar EU:s lönetransparensdirektiv och dess möjliga påverkan på den svenska arbetsmarknadsmodellen avseende kollektivavtal och lönebildning samt lönediskriminering och dess rättsliga prövning. Lönetransparensdirektivet antogs den 10 maj 2023 och den svenska utredningen kommer presenteras den 31 maj 2024. Den svenska arbetsmarknadsmodellen bygger på att arbetsmarknadens parter reglerar marknaden genom att teckna kollektivavtal. Stora delar av den svenska arbetsrätten är dispositiv och möjliggör därför förhandling genom kollektivavtal. Lönediskriminering regleras i diskrimineringslagen och den rättsliga prövningen i lag om rättegången i arbetstvister. EU:s lönetransparensdirektiv består av två delar, dels insyn i lönesättning, dels rättsmedel och efterlevnad. Direktivet är en del av EU:s sociala pelare och syftar till att förstärka EU:s likalöneprincip. Avseende bestämmelserna om insyn i lönesättning ska bland annat arbetstagaren ges rätt att begära ut lönenivåer. Avseende rättsmedel och efterlevnad finns förmånligare regler om bevisbörda och rättegångskostnader för arbetstagaren. Utredningen pekar på att det kommer vara nödvändigt att införa nya lagar eller alternativt komplettera nuvarande lagar för att möta de krav som ställs i lönetransparensdirektivet. Vidare framhåller utredningen den påverkan direktivet kan få på lönebildningsprocessen och den svenska arbetsmarknadsmodellen i stort när direktiv från EU införs där individuella rättigheter ska tillförsäkras.