Hur skapas kontakt? : En studie om kommunikationsmönster mellan elever med synskada, seende klasskamrater och vuxna

Sammanfattning: Syftet med studien har varit att genom en kvantitativ och kvalitativ enkätundersökning beskriva hur resurspersoner till elever med grav synskada uppfattar kommunikationsmönster mellan elever med grav synskada, seende klasskamrater och vuxna. Studien omfattar enkätsvar från 53 respondenter som arbetar med elever med grav synskada i grundskolans årskurs 1-9. En fjärdedel av respondenterna uppgav att eleven med synskada förutom synskadan har ytterligare funktionsnedsättning. En frågeställning har varit att undersöka vilken betydelse synnedsättningen har i kommunikationen mellan eleven med synskada, klasskamrater och vuxna. Det framgår att elevens synnedsättning innebär att denne behöver syntolkning och ledsagning och att det oftast är resurspersonen som har rollen av syntolk eller ledsagare. Studien visar att när det handlar om att träda in i samtal orsakar elevens synnedsättning missförstånd i ganska liten eller liten utsträckning. Samtalssituationer där samtal regleras utifrån bestämda samtalsämnen i fastställda par, eller grupper, verkar skapa den ram som gör att möjligheten för eleven med synskada att träda in i samtal ökar. I jämförelse med initiativen till kontakt som tas mellan seende klasskamrater pekar studien på att initiativ till kontakt tas i betydligt mindre grad mellan elever med synskada och klasskamrater. Elevens synförmåga visar sig ha har stor betydelse när det åskådliggörs i studiens resultat att eleven med synskada många gånger inväntar att någon annan ska initiera kontakt. En annan frågeställning har varit att undersöka vilken betydelse kroppsspråket hos eleven med synskada har för kommunikationen mellan eleven med synskada, seende klasskamrater och vuxna. Det visar sig att de flesta eleverna med synskada har ett kroppsspråk som avviker från genomsnittet av eleverna i klassen och att merparten använder kroppsspråk i mindre utsträckning än genomsnittet. Eftersom de flesta av respondenterna anser att elevens kroppsspråk kan orsaka missförstånd i samspel med klasskamrater och att svårigheten att uppfatta kroppsspråk hos seende klasskamrater kan orsaka missförstånd hos eleven med synskada, kan man konstatera att kroppsspråket har stor betydelse i kommunikationen. Synnedsättningen och elevens kroppsspråk förefaller ha samma betydelse för att relativt få initiativ till kontakt tas mellan elever med synskada och seende klasskamrater. En tredje frågeställning i studien har varit att undersöka vad som framstår som främjande respektive hindrande i miljön för kommunikationen mellan elever med grav synskada, seende klasskamrater och vuxna. Arbetsro visar sig vara en viktig förutsättning för kommunikationen mellan elever med synskada och klasskamrater ska komma till stånd. Resurspersoner fungerar ofta som en länk mellan eleven med synskada och kamrater, men några exempel ges också på hur resurspersonen snarare hindrar än främjar samspel. Klassrummet eller grupprummet är de miljöer där eleven med synskada har lättast att samspela med kamrater, medan skolgården framstår som den svåraste.