Exploaterigs- och markanvisningsavtalens roll i bristen på LSS-boenden : Knivsta, Norrtälje, Gävle och Uppsala kommun

Detta är en Kandidat-uppsats från Högskolan i Gävle/Samhällsbyggnad

Sammanfattning: Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) är en lag med en rad olika bestämmelser som ger personer med vissa funktionsnedsättningar en lagstadgad rätt att få hjälp i vardagen. En av de viktigaste bestämmelserna i denna lag säger att dessa personer har rätt till en bostad med service i den kommun de bor i. Det är kommunens skyldighet att förse dessa personer med ett LSS-boende och även att betala för det. Många av Sveriges kommuner har dock brist på dessa boenden, vilket betyder att människor som har en lagstadgad rätt att få ett boende tilldelat av kommunen inte får det. Bristen på LSS-boenden visar att byggandet inte har varit tillräckligt, vilket kan tyckas märkligt eftersom kommunerna har stora möjligheter att påverka byggandet både genom sitt planmonopol och ägande av mark. I studien genomförs en undersökning om kommuner med hjälp av exploaterings- och markanvisningsavtal kan öka byggandet av dessa boenden. Avtalen är ett avtal mellan kommunen och en privat aktör som reglerar bebyggelsen på ett bestämt markområde. Genom dessa avtal skulle kommunerna potentiellt kunna stimulera byggande av LSS-boenden och de skulle därmed kunna vara till stor hjälp för kommunerna för att få bukt med bristen. I detta arbete har en undersökning skett av hur kommunerna använder exploaterings- och markanvisningsavtal för att hantera bristen på LSS-boenden och vilka komplikationer som finns för kommunerna när de reglerar in LSS-bostäder dessa avtal. Studien visar att markanvisningsavtal används aktivt för att hantera problemet, men att det finns svårigheter med det. En faktor som försvårar är LOU som kräver att en offentlig upphandling behöver ske om kommunen ska ingå ett avtal med en entreprenör om att hyra eller köpa ett LSS-boende som entreprenören bygger. Kommunen kan därför inte binda sig att hyra eller köpa när ett markanvisningsavtal ingås. För byggarna innebär detta en ökad osäkerhet som kan påverka byggandet. En annan risk som byggarna tar är om det är oklart vilka krav och önskemål kommunerna har på LSS-boenden. Den här osäkerheten kan dock hanteras genom att kommunerna tydliggör sina intentioner, krav och önskemål i program eller riktlinjer. Kraven på avstånd mellan olika LSS-boenden är också något som begränsar möjligheterna att tillgodose behovet av LSS-boenden.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)