Barn i språklig sårbarhet i stora barngrupper : En studie om förskollärares uppfattningar av det språkutvecklande arbetet i stora barngrupper

Sammanfattning: Förväntat kunskapsbidrag är att genom förskollärarnas utsagor bidra med kunskap som är betydelsefull för att främja detspråkutvecklande arbetet i förskolan, med fokus på barn i språklig sårbarhet i stora barngrupper. Syfte och frågeställningar Syftet med studien är att få en fördjupad förståelse för förskollärarnas perspektiv på barn i språklig sårbarhet samt deras uppfattningar kring arbetet med barn i språklig sårbarhet i stora barngrupper. ● Hur tolkar förskollärare begreppet språklig sårbarhet? ● Hur uppfattar förskollärare att de tillgodoser behovet för barn i språklig sårbarhet i stora barngrupper? ● Vilket stöd önskar förskollärare av specialpedagog för att främja det språkutvecklande arbetet? Den teoretiska förankringen tar sin utgångspunkt i sociokulturell teori för att lättare kunna förstå, analysera och tolka den insamlade empirin. Även de specialpedagogiska perspektiven, dilemmaperspektivet, det kategoriska perspektivet och det relationella perspektivet har använts som hjälp för att tolka.  För att få svar på studiens syfte har fem kvalitativa halvstrukturerade intervjuer genomförts. Fem förskollärare med erfarenhet av arbete i stora barngrupper från olika verksamheter intervjuades. Empirin transkriberades och resultatet analyserades med inspiration av en fenomenografisk analysmodell (Fejes & Thornberg, 2015). Resultatet visar att förskollärarna tolkar begreppet språklig sårbarhet på ett snarlikt sätt och beskriver alla en önskan om mer handledning och specialpedagogiskt stöd. Detta för att kunna främja det språkutvecklande arbetet och möta samt utmana alla behov i den stora barngruppen. Den stora barngruppen ses som en utmaning för det språkutvecklande arbetet och förskollärarna arbetar därför på olika sätt med att framförallt dela in barngruppen i mindre grupper för att främja arbetet. Högläsning och visuellt stöd används som språkutvecklande arbetssätt på samtliga förskolor. I resultatet blir det tydligt att specialpedagogen framför allt behöver tillföra ett relationellt perspektiv på lärande och på så sätt berika kunskaper kring inkludering, som får förskollärarna att i stället börja fundera över hur de kan anpassa miljöerna för att främja det språkutvecklande arbetet och möta varje barns behov.