Internrevision i fokus : - panikåtgärder eller faktiska kvalitetsförbättringar?

Sammanfattning: En väl fungerande aktiemarknad har stor samhällsekonomisk betydelse. Revision kan ses som en förutsättning för ett väl fungerande näringsliv och samhälle eftersom den ger trovärdighet åt företagets finansiella information. För att förbättra förtroendet för företag efter ett antal redovisningsskandaler så som Enron WorldCom, Skandia m.m. har nya standarder utvecklats som bl.a. har inneburit att internrevisionen har blivit mer omfattande. Ansvaret för att organisationer ska ha en välfungerande internrevision och internkontroll har tillfallit styrelsen. Exempel på direktiv som har tillkommit på senare år är Svensk kod för bolagsstyrning i Sverige och Sarbanes-Oxley Act i USA som har fått en del kritik för att den anses ha kommit till som en panikåtgärd efter Enronskandalen. Vi har valt att koncentrera oss på, i Sverige verksamma, noterade bolag som berörs av något av regelverken: UK Combined Code, Turnbull, Sarbanes-Oxley Act, COSO-modellen samt Svensk kod för bolagsstyrning. Vi har dock inte undersökt bolag på O-listan med ett marknadsvärde som understiger tre miljarder kronor. Vi ville ta reda på om direktiven anses leda till verkliga kvalitetsförbättringsåtgärder eller om de är politiska panikåtgärder för att försöka återfå förtroendet från marknaden. Detta genom att undersöka om internrevision och de nya direktiven upplevs på olika sätt av styrelseledamöter, internrevisorer och konsulter. Då studien handlar om att tolka och förstå människors upplevelser och eftersom studien vill beskriva underliggande mönster till dessa upplevelser är kvalitativ metod att föredra. Datainsamlingen har baserats på djupintervjuer med respondenter. Vi har haft standardiserade intervjuer med öppna frågor i exakt samma ordning till samtliga intervjupersoner. Några slutsatser är att internrevisionen kan vara ett effektivt verktyg för styrelsen förutsatt att det används på rätt sätt samt att de nya direktiven har ökat fokus på internrevisionen men inte påverkat den nämnvärt. Vidare sägs att regelverken kan komma att leda till kvalitetsförbättringar men att det är tveksamt om aktieägarna upplever eller kommer att uppleva direktiven som en kvalitetsförbättring. Några reflektioner är att vi ser ett tydligt mönster att respondenterna inom den egna gruppen har liknande svar. Likheten märks även då deras svar vidrör samma områden. Uppenbart är också att våra respondenter har olika utgångspunkter och erfarenheter, vilket utläses av deras olika svar. Att koden kan leda till faktiska kvalitetsförbättringar håller vi med våra respondenter om, men det krävs då att den följs på ett sätt som stämmer överens med det enskilda bolagets behov.