Ljuset på mörka relationer - En undersökning av GREVIO:s påverkan på lagstiftningen i förhållande till våld i anknytningsrelationer

Sammanfattning: Sverige har ur ett internationellt perspektiv kommit långt i dess arbete för att förebygga våld i nära relationer såväl som våld i anknytningsrelationer. I Sverige finns rättsregler för att skydda kvinnor som utsätts för våld av sin anknytningsperson genom att låta dem stanna i landet med ett självständigt tillstånd trots att förhållandet har upphört. Kraven för att uppbära ett självständigt tillstånd ställs dock högt och våldsbegreppet är inte att tolka på samma sätt som i andra delar av rätten. Vilka effekter kritiken i GREVIO:s rapport 2019 har haft på skyddet för kvinnor som utsätts för våld i anknytningsrelationer och vilka åtgärder som kvarstår utreds ur ett rättsutvecklings- och kritiskt perspektiv. Utredningen genomförs genom en rättsdogmatisk och rättsanalytisk metod. Uppsatsen identifierar ändringar som gjorts i förhållande till kvinnor vars anknytningsperson uppbär ett tidsbegränsat tillstånd, som numera efter GREVIO:s kritik, kan få uppehållstillstånd i enlighet med skyddsregeln i 5 kap. 16 § UtlL. Uppsatsen identifierar vidare de luckor som behöver åtgärdas vad gäller kvinnor i anknytningsrelationers skydd när de utsätts för våld. Luckorna är kravet på att våld ska vara den primära orsaken till uppbrottet i relationen och att våldet måste ha varit allvarligt och upprepat. GREVIO framför även kritik gällande kravet på en viss sammanboendetid samt att förhållandet ska ha varit seriöst. Ovan nämnda luckor kan innebära en inlåsningseffekt för kvinnor i våldsamma relationer eftersom de på grund av rädsla för att tvingas lämna Sverige stannar med sin våldsamma partner. Luckorna behöver fyllas för att överensstämma med den kritik som GREVIO framför såväl som att följa den nolltolerans till våld som finns i Sverige och som Istanbulkonventionen uppställer.