Jämställd stad : – ett genusperspektiv i samhällsplaneringen

Sammanfattning: Denna studie handlar om hur jämställdhet påverkar och implementeras i samhällsplaneringensamt hur kvinnors upplevelse av staden ser ut. Genom att ställa frågor om kvinnliga medborgares tankar och önskemål om stadens utformning samt hur stadens fysiska form påverkar dessa kvinnliga medborgares vardagsliv har en kvalitativ ansats valts. Mina frågeställningar har behandlat på vilket sätt samhällsplaneringen präglas av jämställdhet och på vilket sätt samhällsplaneringen kan bidra till ett jämställt samhälle. För att besvara frågeställningarna har semistrukturerade intervjuer genomförts med en politiker, tre samhällsplanerare och tre kvinnliga medborgare. De kvinnliga medborgarna har selektivts valts ut med anledning för deras förkunskap inom området genus och jämställdhet. Samhällsplanerarna och politikern är också utvalda i studien på grund av deras expertis i ämnet och genom att de är verksamma inom samhällsplaneringen. Intervjuerna kompletteras av tidigare forskning där ämnet jämställdhet i samhällsplaneringen, i ett samhälleligt, historiskt perspektiv samt kvinnors upplevelser av staden studeras. Det geografiska urvalet för intervjuerna sträcker sig till Örebro och Kumla kommun. Bakgrunden till studien framställer jämställdhet som ett ämne som oftast implementeras i samhällsplaneringen utan en specifik tolkningsram, en företeelse som innebär att jämställdhet blir ett diffust begrepp. I förlängningen innebär det att olika projekt med jämställdhet som mål tenderar att handla om traditionella trygghetsinsatser för samtliga medborgare istället för specifikt kvinnor. Problematiken betyder också att jämställdhet blir svårt att implementera i planeringen eftersom ingen exakt vet innebörden av jämställdhet. En utmaning för samhällsplaneringen är även att öka kvinnors deltagande vid samråd eftersom majoriteten vid samråd oftast är manliga medborgare. Vissa forskare menar att en samhällsplanering med ett genusperspektiv inte bara kan bidra till att kvinnors erfarenheter tas tillvara på men också bidrar till deras ökade deltagande i samhällsplaneringens planprocesser. Resultatet i studien visar att även om kvinnor upplever staden som tillgänglig och funktionell sett till deras vardagliga rörelse så finns det en inneboende rädsla som är tidsbunden. Den tidsbundna rädslan begränsar dem att röra sig i det offentliga rummet kväll-och nattetid och förstärks när de är ensamma. Hotet om det sexuella våldet var en företeelse som bidrog till att de kvinnliga medborgarna undvek vissa platser och även utvecklade strategier för att undfly att bli utsatt för sexuellt våld. För de kvinnliga medborgarna som deltog i studien ansågs närhet mellan platser och hög närvaro som viktiga delar i en framtida stadsplanering.Segregationen i samhället upplevdes i sin tur som ett problem för att uppnå en sådan stadsplanering. Att undersöka manlighet och dess sociala mekanismer förefaller sig även viktigt i strävan efter ett jämställt samhälle. Resultatet visar också att samhällsplaneringen inkluderar jämställdhet i konsekvensbedömningar och checklistor, vilket ska säkerställa att det inte glöms bort. Dock finns det inga specifika strategier för att inkludera fler kvinnliga medborgare vid samråd eller för att nå ut till specifikt kvinnliga medborgare i planprocessen. En planering för alla medborgare var snarare en strategi som samhällsplaneringen tillämpar där inga grupper identifieras. Jag diskuterar fördelen med att införa ett genusperspektiv inom samhällsplaneringen för att synliggöra rådande normer i samhället och identifiera kvinnor och andra grupper i samhället. För att skapa en samhällsplanering som är verkar för alla kan ett alternativt tillvägagångssätt innebära att delarna i helheten först utforskas.