Man bygger lösningar efter de barn man har : En studie om några pedagogers arbetssätt kring inkluderande undervisningssituationer.

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på avancerad nivå från Specialpedagogiska institutionen

Sammanfattning: Det huvudsakliga syftet med min studie har varit att undersöka hur några pedagoger tolkar begreppet inkludering samt hur detta begrepp kan komma till uttryck i deras arbete. Data har samlats in genom fokusintervjuer med sex pedagoger från två arbetslag på en F-5 skola i Stockholm. Frågeställningen har handlat om pedagogernas syn på inkludering, vilka tankar de hade kring inkluderande undervisning samt vilka eventuella svårigheter de såg med att arbeta inkluderande. Det framkom genom studien att det rådde delade meningar mellan informanterna om vad ett inkluderande arbetssätt var. Det ena arbetslaget hävdade att det innebar att alla elever skulle befinna sig i klassrummet för att känna sig inkluderade medans det andra arbetslaget menade att det handlade om att eleven skulle känna att den var en del av sammanhanget, oavsett var den befann sig någonstans. Att arbeta inkluderande i undervisningen betydde för många av pedagogerna att eleverna skulle känna att de hade lyckats. Läxor och genomgångar av lektioner anpassades efter elevernas olika nivåer och till sin hjälp tog pedagogerna sig större friheter i sina egna arbetssätt. Pedagogerna använde sig av olika metoder för att arbeta inkluderande i undervisningen och svårigheter de såg med detta arbetssätt handlade om att lyckas hålla alla elever i arbete hela tiden och utmana dem så långt som möjligt. De fann även svårigheter med att finna balansen mellan de elever som behövde mycket hjälp och de elever som var mer självgående.  

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)