Framkomlighet på cykelbanor i Järfälla kommun : Utformning och dimensioner från teori till praktik

Sammanfattning: Cykling har fördelar för både cyklisten och för samhället. På flera myndigheter beskrivs mål och åtgärder för att öka andelen cykling, men kunskapen om hur andelen effektivast kan ökas är begränsad. I Amsterdam och i Köpenhamn utgör cykeln stor andel av trafiken, över 30 procent. Vilket skulle kunna bero på infrastrukturen där. Globalt sett har cykeln ofta marginaliserats. I Sverige var andelen cykeltrafik på 70-talet nere under en procent. Två av de myndigheter som idag beskriver mål och åtgärder för ökat cyklande är Region Stockholm och Järfälla kommun. Region Stockholm och Järfälla Kommun har båda mål att 20 procent av resorna ska vara på cykel. Vilket ska uppnås genom bland annat, satsningar på cykelinfrastrukturen.  Till den här uppsatsen har två nyligen upprustade raksträckor i Järfällas regionala huvudcykelnät valt för observation. Båda sträckorna är kombinerade gång- och cykelbanor separerade med målad mittlinje. Det är cykelbanedelen av dessa som observeras. Vid observationerna dokumenterades vilka trafikgrupper som använde cykelbanan och hur frekvent användarna utgör hinder för cyklisterna. För att observera hur frekvent cyklisterna hindrats delas cyklisternas färd igenom observationsområdet in i fyra kategorier. Kategori 0 — obehindrat åka rakt igenom hela observationsområdet. Kategori 1 — Köra runt, byta position i sidled för att ta sig förbi ett hinder. Kategori 2 — Tydligt saktar in och kategori 3 — Stannar, minst en nedsatt fot.  Vid den första observationsplatsen var många gående på cykelbanan, vilka cyklister ofta behövde cykla runt. Vid den andra observationsplatsen anpassade cyklisterna sina positioner i sidled vid möte av andra cyklister. Avvikelserna från bibehållen hastighet rakt fram sker vid båda observationsplatserna frekvent nog för att vara hindrande för cyklisterna.