Hemmasittare : En kvalitativ studie om professionellas arbete med barn som inte går till skolan

Sammanfattning: Hemmasittare är ett relativt nytt begrepp som innefattar barn som isolerar sig i hemmet och inte går till skolan. Denna studie har fokuserat på barn i grundskoleålder som omfattas av skolplikten. Syftet med studien är att studera vilka orsaker som kan tänkas ligga bakom att ett barn blir hemmasittande, hur professionella arbetar med hemmasittare i Uppsala kommun samt hur aktörer samverkar med varandra i arbetet med hemmasittare. Datainsamlingen till studien skedde via semistrukturerade intervjuer med nio stycken professionella som inom sitt yrke har kommit eller kommer i kontakt med hemmasittare. Intervjuerna transkriberades, kodades och tematiserades och därefter analyserades resultatet. Systemteori och empo-werment är de teoretiska utgångspunkter som ligger till grund för studien. Studiens resultat visade att det finns flera tänkbara orsaker som kan ligga bakom hemmasittande, men de flesta av informanterna sammankopplade hemmasittande med någon form av neuropsykiatrisk funktionsnedsättning eller psykisk ohälsa. Det som tycks saknas i arbetet med hemmasittare är en klinisk insats anpassad för hemmasittaren och som fokuserar på att specifikt hjälpa denne. Resursbrist och ekonomiska åtstramningar lyftes fram som svårigheter i arbetet. En del av informanterna upplevde att samverkan mellan de professionella fungerade bra i arbetet med hemmasittare medan andra menade att det är där det brister i arbetet. Det viktiga för ett framgångsrikt arbete tycks vara att arbeta förebyggande, upptäcka frånvaro i tid samt att det finns en väl fungerande samverkan mellan skola, familj och andra aktörer.