Hematologiska förändringar hos hund efter behandling med kliniska doser av prednisolon

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på avancerad nivå från SLU/Dept. of Clinical Sciences

Sammanfattning: Glukokortikoider används frekvent inom veterinärmedicin tack vare sina antiinflammatoriska och immunsupprimerande egenskaper. Generella indikationer till behandling med glukokortikoider är bland annat allergier, immunmedierade sjukdomar, neoplastiska sjukdomar och som ersättningsterapi vid hypoadrenokortisism. Det finns flera olika syntetiska glukokortikoider vilka varierar i effekt och duration. Prednisolon, som är en av de vanligaste använda glukokortikoiderna för per oral behandling till hund, har en medellång duration och verkan. Biverkningsprofilen vid systemisk behandling med glukokortikoider är bred och inkluderar polyfagi, polydipsi och polyuri men även hematologiska förändringar. Hematologiska förändringar vid en ökad koncentration av endogena eller syntetiska glukokortikoider anses vara neutrofili utan vänsterförskjutning, monocytos, lymfopeni och eosinopeni. De tidigare studier om effekt av syntetiska glukokortikoider på blodceller är begränsade och har ofta använt sig av andra glukokortikoider än prednisolon i tablettform och/eller med långa provtagningsintervall. Därför var frågeställningen i denna studien i vilken utsträckning prednisolon (Prednisolon Pfizer, tablett) i en klinisk dos på 1mg/kg påverkar hundens hematologi. Studien var en ”cross-over”-studie med tio beaglar uppdelade i två grupper. Hundarna var sin egen kontroll och det gick fem veckor mellan det att de fick behandling och agerade kontroll eller vice versa. I behandlingsgruppen gavs de 1mg/kg (0,97–1,07) prednisolon i form av tabletter i fodret på morgonen en gång dagligen i tio dagar. Blodprov togs på morgonen innan utfodring dag 0, 1, 3, 6, 9, 10, 12, 16 och 20 samt 1, 2, 4, 7, 10, 22, 26 och 30 timmar efter sista behandlingstillfälle. Kontrollgruppen provtogs enligt samma schema. Proverna analyserades på ett automatiskt hematologiinstrument och resultatet bearbetades i statistikprogram för att se huruvida det förelåg signifikant lägre vid provtagningen tio timmar efter sista behandling. Det påvisades inga signifikanta förändringar på erytrocyter eller trombocyter vid något av provtagningstillfällena. De erhållna resultaten visar att det är tidpunkten för blodprovstagningen i förhållande till medicingiva som är avgörande för vilka leukocytförändringar som är att förvänta.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)