Gotländsk sticksöm : en kvalitativ studie över den gotländska sticktraditionen som immateriellt kulturarv

Sammanfattning: Denna uppsats i ämnet kulturvård undersöker den gotländska sticktraditionen, lokalt benämnd som gotländsk sticksöm. Stickning har varit betydelsefull för Gotland genom historien och framför allt under 1700-talet exporterades stora mängder stickat från ön. I och med industrialiseringen förlorade stickningen sin betydelse och småskolelärarinnan Hermanna Stengård (1861–1941) var rädd för att hantverkstraditionen skulle falla i glömska och började samla in rester av stickade föremål. Resultatet publicerade hon i sin bok Gotländsk sticksöm (1925). Det har dock visat sig att flera mönster och tekniker som Stengård pekar på som gotländska förkommer på andra platser. Syftet med undersökningen har varit att studera den gotländska sticksömmen i förhållande till Hermanna Stengård och hennes samling. Uppsatsen redogör för hur den gotländska sticksömmen har definierats och hur utvecklingen sett ut fram till idag samt om traditionen kan klassas som ett immateriellt kulturarv. En jämförande analys har gjorts mellan stickböckerna om gotländsk sticksöm som publicerats mellan 1981 och 2008 samt intervjuer och arkivstudier har utförts. Resultatet visar att det inte går att exakt definiera den gotländska sticksömmen. Trots att Stengård pekar på vissa karakteristiska drag i hennes bok, motsäger sig hennes samling till viss del detta, som består av fler exempel. För varje bok som publiceras på ämnet läggs nya tekniker och mönster till definitionen, vilket visar på traditionens utveckling. Trots att flera mönster och tekniker förekommer på andra platser är de fortfarande starkt förknippade med Gotland. Utifrån Unescos definiering över immateriella kulturarv går det att argumentera för att gotländsk sticksöm är ett men det är upp till utövarna, att nominera till en av Unescos listor över immateriella kulturarv.