Reliabiliteten ur tre aspekter hos ett nytt svenskt grammatiktest

Sammanfattning: I Sverige råder stor brist på standardiserade logopediska instrument. Det är därfår angeläget att ta fram sådana. Ett grammatiktest är under fardigställande av Kristina Hansson och Ulrika Nettelbladt vid institutionen får logopedi, foniatri och audiologi vid Lunds Universitet. Grammatiktestet skall standardiseras och beräkningarna av reliabiliteten är ett led i detta arbete. Det grundar sig på modem forskning kring grammatiska svårigheter hos svensktalande barn med språkstörning och bygger på processbarhetsteorin. Testet är avsett att användas får att diagnostisera bam med grammatisk språkstöming. Vi har i denna uppsats undersökt Grammatiktestets reliabilitet ur tre aspekter; test-retestreliabiliteten, interbedömarreliabiliteten samt Chronbachs alfa (homogeniteten). Vår undersökning utfördes på 47 normalspråkiga svenska barn i förskoleåldern. Varje barn testades av samma testledare två gånger med en månads mellanmm. Barnens svar poängsattes av två oberoende bedömare. Båda bedömama poängsatte alla barn. Transkriptionerna av barnens svar stämde i de flesta fall väl överens mellan de två bedömarna. I de fall bedömningama av svaren var olika berodde det oftast på olikheter i bedömamas transkriptioner. Resultatet visar att reliabiliteten är hög ur alla tre aspekterna ( test-retest-reliabilitet 0,70, interbedömarreliabilitet 0,99, Cronbachs alfa 0,84). Detta innebär att en fårbättring av ett barns testresultat fri\n en gång till en annan i hög grad beror på att barnet utvecklats, och inte på slumpen. Det visar också att man kanjämföra och dra slutsatser utifrån två olika personers bedömningar av samma barn, och att testet i hög grad mäter bara en faktor (troligtvis grammatisk förmåga). Resultatenjämfördes med reliabiliteten hos Reynell developmentallanguage scales (Reynell, 1987). Grammatiktestet klarar en sådan jämförelse bra.