Barnets rätt till grundutbildning - En studie över individens frihet och statens skyldigheter med fokus på kristna fristående skolor i Sverige

Sammanfattning: När det handlar om barnets uppfostran och dess grundutbildning kan det uppkomma frågor om relationen mellan individens frihet och statens skyldigheter. Föräldrarna har alltid det främsta ansvaret för sina barns uppfostran men staten har också ett intresse av barnets utveckling som en framtida samhällsmedborgare. Vad som också måste vägas in i sammanhanget är att barnet i vissa fall kan behöva skyddas från sina föräldrar vilket aktualiserar frågan på vilka grunder staten har rätt att ingripa. Denna problematik blir särskilt tydlig när det handlar om rätten för föräldrarna att välja en religiös utbildning. I det fallet måste det finnas en balans mellan föräldrarnas rätt att ge sina barn en uppfostran utifrån sin religiösa eller moraliska övertygelse, statens skyldighet att se till att alla barn får en likvärdig utbildning samt barnets rättigheter och friheter i sammanhanget. Därutöver aktualiseras rätten till religionsfrihet. Syftet med uppsatsen har varit att ur ett folkrättsligt perspektiv analysera individens, i det här fallet barnet och föräldrarnas, frihet i förhållande till statens skyldigheter när det handlar om barnets rätt till grundutbildning. Fokus har legat på de kristna fristående skolorna i Sverige. De frågeställningar som legat till grund för uppsatsen är följande: Vad gäller för barnets rätt till grundutbildning? Vad säger lagen om rätten att välja en religiös utbildning? Vilka skyldigheter har staten att tillåta en religiös skola och vilka krav kan den ställa? Vilken betydelse har religionsfriheten i sammanhanget? För och emot kristna fristående skolor? Och, hur sätter man barnets bästa i främsta rummet? För att fastställa gällande rätt har jag använt mig av traditionella folkrättsliga - och svenska rättskällor. För att kunna ta ställning till de konfessionella skolornas förenlighet med gällande rätt redogör jag även för två rapporter från Skolverket. Rapporterna har kompletterats med en statlig utrednings slutsatser om nyandliga rörelser. Uppsatsen är uppdelad i kapitel som alla tar sin utgångspunkt i folkrätten och avslutas med en kort redogörelse över rättsläget i Sverige. Undantaget är kapitel fyra som endast behandlar Sveriges lagstiftning om konfessionella fristående skolor. I övriga kapitel redogörs bland annat för barnets rätt till grundutbildning, statens skyldigheter, föräldrarnas frihet att välja utbildning samt rätten att etablera skolor. Eftersom jag har ansett det relevant för frågeställningen har även viss fördjupning gjorts vad gäller religionsfriheten och principen om barnets bästa. I brist på utrymme har det emellertid inte funnits några möjligheter att redogöra för minoriteters rättigheter. Studierna har lett fram till följande slutsatser: För det första står det klart att föräldrar enligt folkrätten har rätt att välja en religiös grundutbildning för sitt barn och att staten är skyldig att respektera denna rättighet. Staten är likaså skyldig att tillåta konfessionella fristående skolor men har ingen skyldighet att tillhandahålla sådan utbildning. Barnets rätt till grundutbildning skall emellertid beaktas före både föräldrarnas frihet att välja utbildning och deras religionsfrihet. Även om föräldrarna har det primära ansvaret för sitt barns uppfostran och utbildning är det staten som har det huvudsakliga ansvaret för att barnets rätt till en likvärdig utbildning tillgodoses. Staten har således inte bara en rätt att ställa vissa minimikrav på utbildningen utan också en skyldighet att övervaka att de efterlevs. Detta innebär att den svenska staten har rätt att ställa krav på de fristående skolornas verksamhet samt både en rätt och skyldighet att utöva tillsyn över dessa. Vid en sådan tillsyn är det särskilt viktigt att vara uppmärksam på vilka syften den kristna skolan har med sin verksamhet. Undervisningen måste även vara allsidig och saklig samt vara förenlig med den värdegrund och nå upp till de mål som stadgas i den nationella läroplanen. För att kunna säkerställa barnets bästa när det gäller de kristna fristående skolorna är det avgörande att det finns en effektiv ''yttre'' tillsyn. Det finns annars en risk att barnet växer upp i en sluten miljö utan någon form av skyddsnät. Skolverket har redan kommit med förslag på hur en sådan tillsyn skulle kunna utformas. Vad som ytterligare skulle kunna tillföras är bättre kunskap om nyandliga rörelser. Barnet har också en rätt att få sin åsikt hörd i alla frågor som gäller honom eller henne. På grund av barnets låga ålder har det emellertid begränsade möjligheter att självständigt välja sin utbildning. Det bör därför vara naturligt att det i första hand är föräldrarna och i andra är hand staten som gör det valet.