"Jag är bara en människa" : En kvalitativ studie om polisers anmälningsbenägenhet vid egen utsatthet

Sammanfattning: Denna studie ämnade till att ge en djupare förståelse för vilka faktorer som påverkar polisers anmälningsbenägenhet vid egen utsatthet. Vidare sökte vi förståelse för organisationskulturens betydelse för polisers anmälningsbenägenhet vid egen utsatthet. Studien genomfördes genom semistrukturerade intervjuer med elva poliser i den ingripande verksamheten. Det analytiska arbetet har gjorts utifrån teorier om organisationskultur och socialiseringsprocessen och grundat sig på tidigare forskning om organisationskultur, socialisation och våld i arbetslivet. Resultatet av denna studie visar hur poliser socialiseras in i organisationskulturen genom att anamma värderingar, normer och verklighetsuppfattningar från kollegor och olika arbetsgrupper. Vidare framkom det att organisationskulturen har en betydelse för polisernas anmälningsbenägenhet. De faktorer som var av betydelse för att inte anmäla var bland annat en misstro till rättsväsendet, kollegors påverkan samt återkommande utsatthet som vidare lett till ett normaliserat resonemang att inte anmäla vissa brott. Däremot visade det sig att när utsattheten var av viss dignitet, utsatthet som påverkar individen bakom uniformen samt uttalade hot mot anhöriga är faktorer som istället bidrog till att faktiskt anmäla egen utsatthet. I sin tur leder det till ett normaliserat förhållningssätt till den egna utsattheten som påverkar anmälningsbenägenheten vid egen utsatthet.