Tillbyggnad till Nationalmuseum

Detta är en Kandidat-uppsats från KTH/Arkitektur

Sammanfattning: Min byggnad handlar om att ge och att ta och hur olika delar av byggnaden kan motsvara varandra. Tillägget till nationalmuseum kan ses som privat och slutet, inga direkta publika funktioner finns. Eftersom man tar en del av en publik park i anspråk måste denna yta ges tillbaka på något sätt. Denna publika yta som skapas genom att den nedersta våningen grävs ner i marken samtidigt som övriga våningar lyfts upp. Detta skapar en yta som kan användas för exempelvis konstutställningar, ljusinstallationer eller bara användas som en artificiell förlängning av parken. Byggnadens två hisschakt motsvaras av de två ljusbrunnarna som går rakt genom hela byggnaden och skapar intressanta ljusförutsättningar i pelarrummet och ger samtidigt en liten inblick i arbetet som pågår bakom väggarna.   Då arbetsplatserna i byggnaden är många har dessa placerats utmed fasaden för att skapa bra ljusförutsättningar och ge personalen en koppling till omvärlden samtidigt som kommunikationer, cirkulation och övriga funktioner placerats i byggnadens kärna.   Flera av arbetsplatserna har speciella ljusförutsättningarna. Fotoateljén måste exempelvis kunna mörkläggas och i konserveringsateljén ska helst inte direkt solljus släppas in. Detta löses genom att stora fönsterluckor i mässing placeras för fönstren. Dessa återkommer längs hela byggnaden och skapar en fasad som ständigt förändras beroende på tid på dygnet, väderlek och brukarnas behov. 

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)