Rättsläget vid den digitala frontlinjen - En analys av självförsvarsrätten och principen om nödvändighet vid cyberattacker

Sammanfattning: Idag är många av staters bärande samhällsfunktioner digitaliserade. En fientlig aktör kan således genom cybermedel orsaka skador för en stat i en grad som förr endast var möjlig genom fysiska medel. Krigsföring har således fått en ny arena, men det är ännu oklart under vilka förutsättningar en utsatt stat får bruka våld i självförsvar mot en cyberattack. I internationell rätt finns ett allmänt våldsförbud som kodifierats i FN-stadgan art. 2(4). Rätten till självförsvar är ett av få undantag till förbudet men det är endast då en stat är utsatt för ett väpnat angrepp som rätt ges att bruka våld i självförsvar. Vad som anses utgöra ett väpnat angrepp är omdiskuterat. Vid bedömningen ses till angreppets skala och effekt men kriterierna saknar tydlig definition vilket gör dess tillämpning oklar. Att en stat är utsatt för ett väpnat angrepp innebär inte automatiskt att staten har rätt till legitim våldsanvändning i självförsvar, utan det måste ses till själv-försvarets nödvändighet. Nödvändighetsbedömningen sker på samma vis vid kinetiska angrepp som vid cyberattacker men cyberelementet försvårar be-dömningen. Inte minst av den anledning att en skadlig mjukvara kan ligga latent i datorsystem månader innan attacken vilket försvårar den tidsmässiga nödvändigheten men också då det är svårt att tydligt mäta konsekvenserna av en cyberattack. När en cyberattack anses utgöra ett väpnat angrepp samt hur nödvändighets-principen begränsar utövandet av eventuell självförsvarsrätt utreds genom en rättsdogmatisk metod med ett internationellt och kritiskt perspektiv. I dagsläget saknas fall då en cyberattack kvalificerats som ett väpnat angrepp och det finns således ingen statspraxis på området. Exakt hur kraven på skala och effekt ska definieras är oklart, men konsensus råder kring det faktum att en cyberattack måste orsaka fysiska skador för att utgöra ett väpnat angrepp. Nödvändighetsbedömningen försvåras av cyberelementet men den omöjliggör inte på något vis utövande av rätten till självförsvar mot cyberattacker.