”När vi bråkar känns det som att hjärtat blir svart” - En kvalitativ studie om konflikters funktion i barns relationsskapande

Sammanfattning: Denna uppsats bygger på en studie om konflikters funktion i barns relationsskapande. Syftet med arbetet är, att utifrån de äldsta förskolebarnens perspektiv synliggöra konflikters funktion i barns relationsskapande, ur ett socialpsykologiskt perspektiv. Eftersom paradigmet om det kompetenta barnet är starkt idag, ville jag undersöka hur barn själva hanterar och ser på sina verbala konflikter, och hurvida dessa är utvecklande för deras relationer. Som metod har jag använt mig av intervjuer och observationer med och av barn, för att besvara mina frågeställningar: Hur talar barn om att bli och vara kompisar? Hur talar barn om att vara ovänner? Hur hanterar barn konflikter? Jag valde att intervjua barn i smågrupper, med bara ett fåtal färdiga frågor, för att låta barnens svar styra riktningen. Observationerna fokuserade på barns sätt att hantera konflikter i praktiken, i relation till intervjusvaren. Empirin analyserades utifrån socialpsykologisk teori som behandlar både sociologi och psykologi, men också inriktningen symbolisk interaktionism, vilken syftar på människans förmåga att se andras perspektiv. Detta möjliggjorde att jag kunde hitta samband mellan relationsskapande och konflikter. Det visade sig att barnen har goda teoretiska etikkunskaper, och utifrån rätt förutsättningar är kompetenta nog att hantera konflikter. Dock saknades ofta praktiska färdigheter, vilket jag menar kan kräva nya metoder för pedagoger att arbeta vidare med tillsammans med barnen. I praktiken visade barnen ilska som primär känsla, medan de i intervjuerna definierade sorg som densamma - vilket tyder på att barn värnar om sina relationer, och därför bör ges möjlighet att konstruktivt lösa sina konflikter.