Delaktighet ”så gott det går” - Hur läkare involverar patienter inom den psykiatriska slutenvården

Sammanfattning: Trots att delaktighet är en bärande princip inom hälso- och sjukvård, indikerar litteraturen att den brister inom den psykiatriska slutenvården. Graden av delaktighet kan påverka både vårdens utfall och patientens självkänsla. Det går att argumentera för delaktighet både utifrån ett etiska anledningar, samt utifrån förbättrade vårdresultat. Syftet med denna studie var att undersöka hur läkare inom den psykiatriska heldygnsvården gör patienten delaktig i frågor som rör dennes vård. Frågeställningarna rör läkarnas attityder gällande patientdelaktighet, samt vilka hinder och strategier de identifierar. Det teoretiska ramverket utgörs av tre olika modeller för beslutsfattande, samt begreppen epistemisk och institutionell asymmetri vilka syftar till att förklara mötet mellan läkare och patient. Sex semistrukturerade intervjuer med läkare som arbetar inom den psykiatriska slutenvården har genomförts och analyserats med hjälp av tematisk analys. Resultaten visar att läkarna anser att patienterna kan och bör vara delaktiga i större utsträckning än de är idag. Hinder för delaktighet kan kopplas till egenskaper hos patientgruppen, organisatoriska förutsättningar samt epistemisk och institutionell asymmetri. Respondenterna menar att delaktighet kan öka genom att ge större utrymme till patienten i läkarsamtalen, och att lita mer på patienters förmågor. Nyckelord: Shared decision making, delaktighet, psykiatrisk slutenvård, epistemisk asymmetri, institutionell asymmetri