KVANTIFIERING AV ADMINISTRERAD AKTIVITET VID LUNGSCINTIGRAFI OCH VALIDERING AV METODEN

Sammanfattning: Lungscintigrafi är en av de mest vanligt förekommande nuklearmedicinska undersökningarna. Akut lungemboli är en huvudindikation för lungscintigrafi. Undersökningen består av två delar, först undersöks ventilationsdelen och sedan perfusions-fördelningen i lungan. Vid ventilationen inhalerar patienten 99mTc-Technegas. Vid perfusionen injiceras 99mTc-Pulmocis (MAA) intravenöst. Enligt EANM ligger den administrerade aktiviteten mellan 25 – 30 MBq för Technegas och mellan 140 – 160 MBq för Pulmocis. Studien utfördes på avdelningen klinisk fysiologi vid Centralsjukhuset Kristianstad. Först utfördes en fantomstudie före patientstudien för att testa metoden. Den inkluderade totalt 20 patienter som hade en bokad tid för lungscintigrafi. Syftet med studien var att optimera metoden för lungscintigrafi genom att reducera patientstråldosen genom att uppskatta aktiviteten som administreras vid ventilation. Vidare var syftet att kontrollera om kvoten mellan ventilation- och perfussionsundersökningen överensstämmer. Detta utfördes med hjälp av två metoder: den ena var en gammadetektor som mätte antalet counts som patienten har andats in och den andra var med att kvantifiera bilderna efter en slutförd undersökning. Resultaten över aktiviteten i ventilationsbilderna i Xeleris Software har erhållits med en beräkning. Perfusionen beräknades genom att mäta sprutans aktivitet före och efter undersökningen. Genom dessa värden kunde kvoten mellan perfusion och ventilation erhållas. Medelvärdet för alla patienter visar att kvoten blir fyra gånger så hög i perfusion som i ventilation. Resultaten över mätmetoderna visade att gammadetektorn har samma effektivitet som kamerans detektorer. Det erhölls en positiv korrelationskoefficient mellan metoderna och den låg på 0,79. Med Bland-Altmans diagram var 95% av värden för båda metoderna inom referensramarna förutom ett extremvärde som berodde på en hög inhalerad aktivitet. Slutsatsen blir att mätmetoden kräver en större studie med fler deltagare för att kunna implementera mätningen med gammadetektorn i kliniken.