BORTGLÖMDA FAMILJEMEDLEMMAR : En kvalitativ studie om kvinnojourers arbete med stöd och skydd till våldsutsatta kvinnor med husdjur.

Sammanfattning: “Bortglömda familjemedlemmar” tar avstamp i sambandet mellan våld mot husdjur och våldmot en partner. På ett skyddat boende tillhör det vanligheten för de anställda att ta emot kvinnor med barn. Husdjur är däremot en del av familjen som ofta glöms bort i våldssammanhanget, inte minst vid ett uppbrott från en våldsam relation. Huruvida skyddade boenden tillhandahåller plats för husdjur eller inte är i dagens läge upp till varje enskilt skyddat boende; det finns inga riktlinjer som reglerar ämnet och djurens juridiska ställning är låg. Följande studie är kvalitativ och genom semistrukturerade intervjuer med anställda på svenska kvinnojourer undersöks hur kvinnojourer arbetar med våldsutsatta kvinnor som söker skydd tillsammans med husdjur. Med avstamp i organisationsteoretiska utgångspunkter som institutionell isomorfism, handlingsutrymme och resursberoendeperspektivet undersöks verksamheternas förutsättningar vid arbetet med målgruppen. Genom tematisk analys framträder tre övergripande teman från intervjupersonernas berättelser; resurser, kompetens och samarbeten, som lyfts fram som viktiga för att bedriva verksamhet för att bistå stödsökande kvinnor med husdjur. Resurserna beskrevs påverkas av lagar och riktlinjer från omkringliggande myndigheter. Särskilt viktigt var plats på boendet, ekonomiska resurser och samarbetet med organisationen VOOV (som tillhandahåller jourhem för husdjur). Från resultaten drog vi slutsatserna att det inte finns några speciella rutiner för att möta våldsutsatta kvinnor med husdjur, men att varje enskild kvinnojour själva har utvecklat ett eget arbetssätt kring hur målgruppen ska bemötas. Vissa jourer tar emot djur i avsatta utrymmen, vissa tar inte emot djur alls och vissa tar emot djur i alla sina rum. Utan tillräckliga resurser har vissa kvinnojourer tvingats välja mellan att bistå kvinnor med husdjur eller kvinnor som är allergiska, vilket begränsar tillgången av skyddade boenden för våldsutsatta kvinnor med husdjur. Om verksamheterna inte har tillräckligt med personal på sina skyddade boenden finns risken att de inte kan möta den extra arbetsbörda som husdjur i verksamheten innebär. Det finns dessutom en risk att vissa kvinnor väljer att inte söka hjälp alls om det inte erbjuds stöd för hennes eventuella medföljande husdjur, i vilket fall kvinnojourer aldrig får chansen att hjälpa en del kvinnor överhuvudtaget.