Designa bort kriminalitet? : En ekonomisk analys av arkitektur som ett instrument för prevention av brott

Sammanfattning: Förekomsten av brott är ett stort problem i vårt samhälle och har stor inverkan på de enkla beslut som tas i vår vardag, exempelvis på valet av område att bosätta sig i. Historiskt sett har ansvaret för att förebygga brottslighet legat hos polisen och de enskilda hushållen men de kan inte allena lösa problemen med brottslighet, och följaktligen blir en bredare strategi för brottsförebyggande arbete nödvändig. Ett sätt att utforma säkerheten är genom arkitektur och kallas för Crime Prevention through Environmental Design (CPTED). Perspektivet avser att minska både möjligheter och rädslan för brott genom att utnyttja de möjligheter som finns att öka överblickbarheten, att ta vara på framtoningen av ett område och att stärka den territoriella känslan hos invånare i ett bostadsområde. Grunden för den teoretiska ramen kommer från artikeln Towards an Economic approach to Crime and Prevention (2002), och använder sig av de fyra begreppen som utvecklades av Clark och Homel (ökad ansträngning, en ökad risk, minska belöningar och minimera antalet potentiella ursäkter). Det finns mängder av litteratur som behandlar ett ekonomiskt angreppssätt på brottslighet, men det finns emellertid få ekonomiska bidrag vad gäller att förebygga brott, och ännu färre inom området för att utforma brottsförebyggande arkitektur. Syftet med uppsatsen är att integrera dessa perspektiv för brottsprevention för att se vilka möjligheter det finns för att kunna använda sig av arkitektur som ett instrument för prevention av brott. Uppsatsen analys visar att det är den upplevda risken för att bli tillfångatagen, det vill säga. den risk som finns, som har den största inverkan på tjuvars val av mål. Den första faktor som påverkar den upplevda risken är överblickbarheten från omgivande grannar. En annan princip som förstärker den ökade risken i ett bostadsområde är territorialiteten. Genom att främja en ökad territorialitet bland de boende finns det en potential för att öka viljan hos invånarna att försvara sitt område. Att göra det svårare att bryta sig in i fastigheter genom att förstärka dessa med lås och stängsel verkar inte vara en lika effektiv åtgärd för att förebygga brott, och kan även ha en negativ effekt eftersom stora hinder kan leda till mindre överblickbarhet från omgivningen. Emellertid pekar analysen på att det är möjligt att förebygga inbrott genom att öka ansträngningarna för att nå ett potentiellt intressant mål, genom att skära av resvägar eller ändra om busslinjer. Följaktligen borde det inrättas åtgärder som avser att använda sig av arkitektur för att kunna öka ansträngningskostnaderna och den uppfattade risken samt att minska de potentiella belöningarna och ursäkter som finns tillgängliga.