”SÄKERT FLER ÄN VAD MAN TROR” : En kvalitativ studie om flickor med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning i fritidshem

Sammanfattning: Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar är ett väl beforskat kunskapsområde men ännu relativt lite beforskat vad gäller flickor. Den forskning som finns om flickor med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning visar att flickorna i högre grad osynliggörs i skolan än pojkar med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, och det främst på grund av att pojkar överlag är mer utåtagerande än flickor. I litteratur framgår att diagnoser har blivit som ett slags instrument för att ge elever stöd i skolans värld men samtidigt visar litteratur också att skola och fritidshem saknar strategier för att stötta elever med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Skolverket framhåller emellertid att elever i både skola och fritidshem har rätt till stöd, oavsett om diagnos finns med i bilden eller ej. Denna studie undersöker fritidslärares uppfattning om flickor med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning i fritidshem, hur flickor med konstaterad eller misstänkt neuropsykiatrisk funktionsnedsättning blir bemötta av fritidslärare, hur deras svårigheter tar sig i uttryck, och hur fritidslärare stöttar flickor i fritidshem? Kvalitativ forskningsmetod har använts och genomförts i form av semistrukturerade intervjuer, via ett kriteriebaserat urval med fyra fritidslärare på fyra olika fritidshem runt om i landet. Insamlad data transkriberades och analyserades med hjälp av tematisk analysmetod. Resultatet analyserades i relation till studiens bakgrund. De teorier som används är maskeringshypotesen och social-energihypotesen som Bühler (2020) skriver om. Det för att mycket annan litteratur beskriver processer och resonemang som liknar dessa två ovannämnda teorier vid beskrivning av flickor med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Studiens slutsats och diskussion är förutom kunskapsbrist om flickor med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, även att genus och ekonomiska aspekter kan vara faktorer som påverkar varför flickor med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som grupp osynliggörs. Vidare måste fritidslärare på ett djupare sätt oavsett elevers kön studera deras sociala mönster, och inte endast bedöma utifrån grad av utåtagerande beteende.