Vill du eller inte? - En analys av vad som utgör grov oaktsamhet vid oaktsam våldtäkt

Sammanfattning: Den 1 juli 2018 ändrades svensk sexualbrottslagstiftning i grunden då bedömningen för vad som utgör ett sexuellt övergrepp förändrades till att definieras utifrån huruvida deltagandet i sexuell kontakt sker frivilligt. Ändringarna som infördes i brottsbalken brukar gemensamt kallas samtyckeslagen. Förändringen innebar även att ett nytt brott, oaktsam våldtäkt som regleras i 6 kap. 1 a § brottsbalken, infördes. Härigenom kriminaliserades vissa sexuella handlingar som utförts mot den utsattas vilja men utan uppsåt, utan istället med grov oaktsamhet. Uppsatsen syftar till att klargöra rättsläget för hur grov oaktsamhet ska uppfattas i detta sammanhang och analysera huruvida den nuvarande tolkningen är förenlig med de rättssäkerhetsprinciper som aktualiseras. För att besvara frågeställningarna har vägledning ur förarbeten och juridisk litteratur använts, men framför allt har avgöranden från Högsta domstolen och hovrätterna analyserats för att beskriva hur grov oaktsamhet uppfattats i praktiken. Uppsatsen inleds med en beskrivning av vad som utgör gällande rätt vid oaktsam våldtäkt och i vilken kontext den nuvarande lagstiftningen tillkommit. Vidare redogörs för vad som utgör oaktsamhet samt hur bedömningen ska gå till både i allmänhet och specifikt vid oaktsam våldtäkt. I avsnitten som följer återfinns en redogörelse för hur grov oaktsamhet uppfattats i Högsta domstolens respektive hovrätternas praxis där de omständigheter som tillmätts stor betydelse vid bedömningen presenteras. Dessa avsnitt innehåller även allmän information om avgörandena gemensamt för att ge läsaren en tydligare bild av vilken typ av frågor som blir aktuella vid bedömningen av oaktsamheten. Avslutningsvis diskuteras det presenterade underlaget i uppsatsen utifrån ett rättssäkerhetsperspektiv. Bedömningen av vad som utgör grov oaktsamhet vid oaktsam våldtäkt sker generellt på ett liknande sätt vid domstolarna och några faktorer såsom parternas tidigare relation har kunnat påvisas vara 7 särskilt betydelsefulla vid bedömningen av om den tilltalade varit grovt oaktsam. När förarbetena jämförs med utfallet i domstolarna förefaller utrymmet för vad som utgör oaktsamhet något större i förarbetena. Det förekommer även vissa skillnader mellan de olika avgörandena i bedömningen av vad som utgör grov oaktsamhet. Sammanfattningsvis finns ett behov av ytterligare vägledning, särskilt från Högsta domstolen, för att tillämpningen av regleringen i praktiken och bedömningen av vad som utgör grov oaktsamhet ska ske på ett förutsägbart sätt.