En studie om barns och pedagogers relation till musik

Sammanfattning: Denna studie handlar om barns och pedagogers relation till musik. För att studera detta har jag använt mig av kvalitativa metoder, observationer, samtal och intervjuer av barn och pedagoger i förskolan. Materialet har i efterhand kategoriserats och analyserats för att hitta samband och mönster. Fyra pedagoger och tre barn har intervjuats. Musik handlar om känslor och gemenskap, det finns olika arbetssätt inom musik. Pedagogerna är medvetna om att musik berikar språkutvecklingen genom sång, rim och ramsor. Inom musik används inte bara sång utan även rörelser och man kan spela instrument tillsammans med barnen. Musik är en uttrycksform och i min studie handlar musik om barns och pedagogers relation till musik. Musik sker inte bara i musikundervisning utan det visar sig även i barnens fria lek, där det finns utrymme för kreativitet och fantasi. Det är viktigt att barn ges möjlighet att vara kreativa och att man låter barnen leda den kreativa processen till produkten. Processen är minst lika viktig som produkten. Barnen använder sig av spontant musicerande i form av instrument, rytm och takt samt sång. Musik sker både individuellt och i samspel med andra. Utifrån denna studie förekommer musik mest i samspel med andra, eftersom jag fick få svar från föräldrar om deras barn fick delta i studien eller inte. Därför blev jag tvungen att fokusera mer på barns spontana musicerande i gemenskap av etiska skäl. När jag utgår ifrån intervjuerna med pedagogerna förstår man att musik handlar om olika känslor, till exempel glädje och sorg. Det går också att förstå att musik smittar av sig och att det oftast anses som ett uppskattat lärande för barn.